Aftonbladet – 5 juni 1866, sida 3

trakter. Sedan rikets ständer vid denna riks: dag beviljat anslag för fortsättande af Öre: I bro-Arbogabanan till Köping, torde ej dröja Isärdeles länge innan man finner behofvet af dennas ytterligare framdragande till Westerås oafvisligt och att förr eller sednare denna stad måste sätteg i förening med hufvudstaden medelst jernväg, gående efter det ursprungliga förslaget för vestra stambanan norr om Mälsren, kav ej heller betviflas: ty lika litet som de norrländska provinserna onse sig i sina trafikförhållanden fullt till fredsställda med endast nu befintliga vattenIkommunikationrer, lika obilligt och orättvist vore det, att hänvisa hela den rikt odlade norra mälaredalen endast till dessa. Men om nu förhållandet är sådant, hvilket ej torde kunna bestridas, måste man öfvergifva lanen att gå med norra stambanan från psela rakt vesterut åt Sala och hellre för densamma välja den nordliga riktningen på Gefle eller kanske snarare öfver Dalelfven via Gysinge till Jädrans station på Gefle— Dala-banan, för ait såmedelst lemna åtminstone möjligheten qvar åt norra mälaresidan samt Westmanland och Dalarne, att, om också i framtiden, få en bana i den riktning, som ensamt kan motsvara deras ömsesidiga behof. Denna bana skulle då utgå från någon punkt på Stockholm—Upsalalinien, genomstryka norra mälaredelen samt fortsätta öfver Sevalla genom Westmanland till Siljans vattensystem i Dalarne, allt i enlighet med de motioner i ämnet, som vid denna riksdag afgifvits i alla fyra stånden. I denna riktning hafva dessa provinsers förnämsta varutransporter från urminnes tider gått och måste så fortfarande med afseende på landets odling och egenartade naturförhällanden. Mot en jernväg i denna riktning hörer man visserligen från andra eidan hvarjehanda invändningar göras, hvilka dock allesammans äro af en alltför underordnad halt, att representationen vid dem bör fästa något afseende. vad man således så idkeligen upprepar, att denna bana skulle komma att ledas öfver Mälarens öar och vikar?, så är detta endast tomma ord, hvilka sannerligen ej närmare känna till eller anse mödan värdt tsga reda på de verkliga förhållanderna. Dessa äro nemligen, att ingen enda ör komme att passeras, och hvad vikarne? beträffar skulle visserligen vattendragen vid Stäket och Ekolsund passeras; men huruvida dessa kunna få namn af ?vikar? kan tryggt öfverlemnas åt hvarje opartisk att bedöma. Seden banan lemnat Ekolsund på ungefär 2 mils afstånd från dess utgångspunkt från Upsslabanan, komme den deremot att taga en sådan riktning inåt landet, att det vore en högst orättvis beskyllning påstå henne följa Mälarens stränder. Man hörde ej heller någon sådan invändning mot Upsalabanans anläggning, oaktadt denna utefter hela sin längd eger segelleden bredvid sig på mycket kortare afeiånd än hvad den Vana ögavarande bansträckpingen skulle erhälla. Icke heller har man under denna riksdag, vid valet mellan norra och södra sträcknin gen genom Wermland, afskräckts att besluta sig för den sednxare, osktadt denna till en god del följer Wenerns strand till Carlstad. Det andra skälet man ofta hörer framkastas mot den af oss bär ofvan förordade sträckningen och förmedelst hvilket man isynnerhet tror sig kunna afskräcka från dess antagande, består, såsom sagdt, deri, att man då skulle få tvenne banor från hufvudstaden mnorrut, hvilket naturligtvis skulle vara mer än hvad vårt fattiga land kunde bära. Med afseende härpå hafva vi redan yttrat oss om olämpiigheten af att antaga så kallade förmedlingsförslag i afseende på jernvägsriktningar, när derigenom hela provinsers intressen sättas på spel och, då vi tillsvidare blott bafva att göra med Sala såsom slutpunkt, tål det rätt väl tänka på, att, enligt uppgjorda förslager, kostvaden för en bana från Upsala till Sala samt en bibana derifrån till Westerås, hvilken sed vare i sådant fall alltid förutsatts, nära nog uppväger kostnaden för hela den af oss förordade banan norr om Mälaren öfver Sevalla ill Sala. Således skulle man ju med denna senare, uten afsevärd större kostnad för staten, kunna tillgodose kommunikationen :ellan hufvudstaden och alla norr om Sala belägna landskap lika väl och bättre än med en Upsala— Sala bana, på samma gång man likväl gjorde full rättvisa åt Westerås och hela landet deremellan och hufvudstaden. Vill man åter fortsätta från Upsala, sker detta, enligt hvad förr yttrats, lämpligast i nordlig riktning och tala många skäl derför. Sä.unda äro ej allenast terrängförhållandena bär vida gynnsammare och landet mera ippodladt än mellan Upsala och Sala, utan komme denna sträckning äfven att i väsendtlig mån underlätta den betydliga bergverksrörelse, som bedrifves inom norra delen af Upland, och hela Norrland finge genom denna banas ytterligare fortsättning norrut sin genaste och naturligaste kommunikation med det inre landet. Hvar och en som i likhet med oss ej vill förneka befogenheten af hvad här ofvan i största korthet framställts, måste derföre hålla statsutskottet vid denna riksdag räkning för, att, då det med afseende på den ryckta financielia ställningen ej ansett rådigt för närvarande tillstyrka något anslag ill fortsättande af hvarken den norra eller jstra stambanan, det tydligt tillkännagifvit ig ej hafva fällt något omdöme med afseende på rikningen af norra stambanan, utan emnat denna fråga helt och hållet öppen. Vi våga äfven lägga det förstärkta statsutskottets ledai öter allvarligt på sinnet, att j genom nägot förhastadt beviljande af anlaget gifva på band eller binda den nya representationen vid en jernvägsriktning, som efier hvarje opartiskt omdöme för ailid skulle förvrida och lägga hinder i väsen för ett förnuftigt ordnande af jernvägsörbindelserna norr om Mälaren. Riksdagsman. kunna göra effekt på andra än dem, som ej