Aftonbladet – 5 juni 1866, sida 3

RIKSDAGEN DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Föredrogs bevillningsutskottets utlåtande n 18. i hvilket utskottet — i anledning af adelr och presteståndets beslut att återremittera u skottets förra hemställan, att den s. k. klämn skrifvelsen vore att anse som förfallen — fö klarar att det ej kan något annat i denna fråg nu yttra eller åtgöra. Hr Ramsay instämde den reservation, som frih. D. Hermelin afgifvi eller att skrifvelsen till K. M:t, med tulltaxan öfverlemnande för att utfärdas, måtte aflåta: och anhöll om proposition på bifall till rese vationeo. Frih. af Ugglas ansåg, att såväl de först uppställda förslagsskrifvelsen som hvarj annan sadanh måste genom två stånds fattade be slut vara förfallen; medgifvande tal. föröfrig att det i reservationen förekommande skrifvelse förslaget vore af särdeles oskyldig beskaffenhei Tulltaxan kunde öfverlemnas till K. M:t uta någon annan skrifvelse än den som expeditions utskottet komme att som vanligt aflåta. Tala ren trodde heller icke, att någon propositio skulle kunna göras rörande en fraga, som otvi! velaktigt vore förfallen. Grefve G. A. Sparr upplyste, att då denna fråga förevar i talman: konferensen ledamöterna allmänt ansett att ge nom två stånds beslut all fråga om skrifvelse förfallit och att någon proposition på tillägge således ej heller kunde framställas. Yrkade der förgatt utlåtandet måtte läggas till handlingar ne. Grefve Mörner förklarade, att han i denn sak hyste en motsatt åsigt, ehuru han ej had just stora utsigter att få den fram. Det. vore vö dock för att tulltaxan måtte promulgeras son ständerna öfverlemnade den till K. M:t, ej fö att den skulle förvaras i riksarkivet eller blan regeringens hemliga handlingar. Tal. ansåj skrifvelsen till K. M:t vara ändamålsenlig oc! nyttig, äfven af det skäl, att det eljest kund hända att tulltaxaw aldrig komme K. M:t til handa. Frib. Schulzenheim delade lifligt denn: sednare farhåga. Landtmarskalken förklarad att frågan vore förfallen och i öfverensstämmels med 75 R. O. kunde landtmarskalken ej fram ställa någon som helst proposition på någo skrilvelse-tillägg. Efter det frih. af Ugglas refve Björnstjerna och frih. Alströmer sökt af ägsna grefve Mörners och frih. Schulzenheim. farhågor för tulltaxans blifvande öde och hi Ramsay förklarat sig vilja afstå från sitt yrkan de, ansågs diskussionen slut.d; och utlåtande lades till handlingarne. Lagutskottets mem. n:r 58, med en anmälan till borgareståndet, lades till handlingarne; hvar. efter ståndet kl. 2 åtskildes. Bondeståndet. På framställning af Per Nilsson i Espö beslöt ståndet att i morgondagens plenum välja ytterligare sex suppleanter i förstärkt statsuiskott. Derefter föredrogs bevillningsutskottets utlåtande n:r 18, angående skiljaktiga beslut i frågan om tullbevillningen. Detta betänkande gaf anledning till förnyad liflig diskussion om den s. k. klämmen. Sv. Bergström. med hvilken Forsbeck förenade i); kade att klämmen skulle införas i betänå att detta finge ett afrundadt slut. Tål. biträdde derföre samt yrkade proposition å den af friherre Hermelin afgitna reservation att den af rikets ständer beslutade tulltaxa jemte underrättelserna till K. M:t i underdånighet öfverlemnas för att i behörig ordning utfärdas? Johan Johansson instämde häruti och Medin alade i samma syfte. Ola Jönsson, Per Nilsson i Espö, Carl Ifvarssom och Sven Nilsson. Sedan två stånd idenna fråga stannat emot två. har saken uppenbarligen jörfallit, och utskottet har äfven så resonnerat. Härtill kommer att hvarken från något stånd eller från utskottet ankommit någon inbjudning ill ståndet att ändra sitt en gång i saken fattale beslut, hvarför tal. yrkade att betänkandet borde läggas till handlingarne. Carl Sköldberg, Rosenberg. C. A. Larsson, Joras Andersson och Nils Pettersson förenade sigi detta yrkande, dervid Rosenberg påpekade att om man nu antoge klämmen? så upprefve man och med detsamma ståndets förut vid föredragingen af betänkandet n:r 12 fattade beslut. Anders Gudmunsson och Uhr instämde i detta rrkande. Sedan diskussionen förklarats afslutad tillsännagaf talmannen att då slutstrofen i betänandet icke är af bevillningsnatur samt två stånd örande densamma staunat emot två, ansåg talnannen sig förhindrad att om denna strofs anagande nu framställa proposition, Denna proositionsvägran gillades af ståndet som lade beänkandet till handlingarne, Lagutskottets mem. n:r 58 i anledning af återemiss af betänkandet n:r 56 öfver motion om tt lagstadgande angående belåning af varor som f egaren blifvit under visst vilkor hos annan nan eller allmän ivrättning i förvar upplagda ades äfven till handlingarne. . Ståndet åtskildes kl. 2 4 e. m.