Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 7

Rättegångsoch Polissaker. — Angbåtsleverans. Vid härvarande rådhusrätt har en rättegång varit anhängiggjord mellan faosshandlarne L. J. Hierta och B. Almqvist, ärande, samt egaren till Bergsunds mekaniska verkstad, grosshandlaren A. W. Frestadius, svarande. Anledningen dertill är följande: Den 30 November 1864 uppgjorde förstbemälde hrr iör Lögdö intressenters räkning kontrakt med hr Frestadius om levererandet af en bogseringsångslup om 12 hästars kraft mot en betingad summa af 15,000 rdr rmt, hvaraf !s skulle erläggas vid kontraktets underskrifvande, !;s då båten var bordlagd samt återstoden, då den var levererad, kontraktsenlig betunnen och besigtigad. Till vilkoren för båtens mottagande hörde, att den skulle föra 82 knops fart. Under målets handläggning har utredts, att se. dan ångslupen inom i kontraktet föreskrifven tid blifvit förfärdigad, en profresa i närvaro af hrr Hierta och Almqvist dermed företogs å Mälaren, hvarefter båten uppsändes till Sundsvall, då mottagarne derstädes ej ansågoden kontraktsfnlig; I afseende härpå ha såsom vittnen i målet blifvit hörda lotsfördelningschefen Ivar Cronstrand, sjökaptenen L. M. Altin och skeppsbyggmästaren J. A. Liedberg, hvilka intygat, att vid en af dem företagen proftur på anmodan af disponenten för Sunds ångsågsbolag, hade slupen med dervid användt ångtryck af högst 58 I, gjort endast 6 knops fart. På grund häraf och då å ångslupens maskin var anbragt en plåt, utvisande högsta tillåtna ångtrycket vara 60 , hafva hrr Hierta och Almqvist sedermera påstått det ångslupen ej varit kontraktsenlig. Sedan rättegången härom blifvit utagerad, utlät sig rådhusrätten hufvudsakligen sålunda: Som visadt är, att den i slupen insatta ångpanna blifvit profvad med 120 vattentryck, och af hr Frestadius till vittnen åberopade sakkunnige personer intygat ej mindre, att ångtrycket efter en sådan profning kan utan skada för maskinen uppdrifvas till 80 eller detsamma som får å passagerarfartyg, hvars ångpannor äro profvade med 120 vattentryck, enligt gällande författning användas, äro äfven att med 70 å 75, högst 80 ångtryck ifrågavarande slup bör uppnå den föreskrifna farten af 8!2 knop, alltså och då, vid det förhållande, att någon bestämmelse om ett högsta ångtrycks användande å maskin icke i ofvannämnde kontrakt förefinnes, hrr Hierta och Almqvist af den anledning, att ångslupen vid blott 58 ångtryck icke uppnått 8!(2 knops fart, saknat lagligt skäl för sin vägran att ångslupen behålla och sin i kontraktet åtagna förbindelse fullgöra, samt hrtr Hierta och Almqvist, hvilka i öfrigt icke ens uppgifvit än mindre visat något fel å ångslupen, genom tillsägelsen om densammas öfversändande till Sundsvall måste anses hafva frånträdt det i kontraktet af dem gjorda förbehåll att före slutliqvidens verkställande ångslupen skulle här i staden besigtigas, pröfvar rådhusrätten rättvist, med ogillande af hrr Hiertas och Almqvists väckta påstående-att återbekomma af dem för ångslupen erlagda 10000 rår, ålägga dem att till hr Frestadius utgifva de återstående 5000 rdr med ränta derå samt ersätta hr Frestadii rättegångskostnader med skäligen nedsatt belopp af 250 rår. Häradshöfding O. A. Beckman, har i egenskap af ombud för grossh. Hierta och Almqvist, hos Svea hofrätt öfverklagat rådhusrättens ofvannämnde dom. I klagandenas inlaga omnämnes bland annat, att hr Beckmans hufvudmän, då ångslupen var färdig, inbjödos fill en profresa af Bergsunds mekaniska verkstads föreståndare, hr E. A. Ollman, hvilken profresa förmenas icke hafva afsett att utröna hvad fart ångbåten fjorde, en sak som, enligt hvad i. inlagan till nofrätten säges, hr Beckmans hufvudmän ej kunde bedöma. Vidare anföres, att en maskinist icke eger rätt att för åstadkommande af starkare fart å en ångbåt uppdrifva ångtrycket på en ångpanna högre än som å den för ändamålet å maskinen anbragta plåt utvisar, samt att hr Ollmans påstående att ängtrycket å ångpannnor, afsedda för 60 tryck, finge, enligt gällande författning, uppdrifvas till 80 , då desamma voro profvade med 120 E vattentryck, är oriktigt, samt att, om pannan äfven vore vattenprofvad med 80 tryck på qvadrattammen, hvilket förklaras icke vara styrkt med andra vittnens intyg är hr Ollmans eget, detta ökade tryck dock icke på långt när skulle kunna verka till den fart, som var bestämd, eller 8(2 knop; anhållande klagandena, för att få denna omständighet utredd, att få höra professorerna Fock och Edlund. Vidare bestrides hr Ollmans uppgift, att hr Beckmans hufvudmän vid profresan skulle fällt yttranden, hvilka afsett ett godkännande afångslupen, likasom påståendet, att hr Beckmang hufvudmän skulle uppdragit åt hr Ollman att göra den i ordning, för att följande dag afsändas till Sundsvall. Slutligen klagas deröfver, att hr Ollman, hvilken af sakens utgång kunnat vänta sig nytta eller skada, alldenstund han i egenskap af verkmästare för Bergsunds verkstad var verkstadsegaren ansvarig för ångbåtens kontraktsenliga beskaffenhet, blifvit hörd som vittne i målet. Uti den å Bergsunds fabriks vägnar i målet afgifna exception har jemte erinran, att de up gifter, på grund af hvilka klagandena sökt jäfva hr Ollman, icke voro öfverensstämmande med verkliga förhållandet, allt afseende blifvit bestridt å klagandenas invändningar i öfrigt. Vi skola framdeles meddela det hufvudsakliga af hofrättens dom i målet. ser ——XÅ—XXX——— 9