Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 6

STOCKHOLM den 2 Juni, — En korrespondensartikel från Wien till Independance lemnar några intressanta upplysningar om de punkter der de begge tyska armeerna förmodas komma att sammandrabba, hvarjemte korrespondenten ger en liten. historisk repetitionskurs, som ej heller är utan intresse i närvarande ögonblick. Artikeln lyder: Pardnbitz, hvars nsmn i dessa dagar sväfvat på mångens läppar, såsom varande högqvarteret för österrikiska nord-armån, är ea stad i Böhmen med omkring 4000 invånare, belägen på omkring åtta mils afstånd från Prag åt preussiska BSchlesiens gräns, vid knutpunkten för flera stora jernvägar. Genom en af dessa jernvägar står denna stra-. tegiskt vigtiga punkt åt söder i direkt förening med Wien; genom östra banan är den förenad med Krakau (en liten bit af denna väg går öfver preussiskt territorium och skulle lätt kunna ge anledning eller förevändning till konflikten); genom vestra ba nan kommunicerar den med Prag och Bayern ; i norr bereda två gre.banor inträde till Sachsen öfver Loban till Dresden å ena sidan, till hjertat af Schlesien till Breslau å den andra. Denna sednare bana är dock ej fullt färdig hvad passagen öfver Riesengebirge angår. , Från Pardubilz sträcka sig österrikiska armåns kantoneringsqvarter ända till Prag och till följd af jernvagsanläggningen, som sammanbinder de begge städerna, kunna trupperna på kort tid vara samlade på den ena eller andra punkten. A högra flygeln stödja trupperna sig på fästningarne Königsgrätz och Josephstadt, som ligga pi föga betydligt afståvd från preussiska gränsen; å venstra flygeln på Prag, en stor befästad position med fästningen Theresienstadt framför sig, helt nära gränsen mot Sachsen. Alla dessa platser hafva särdeles lifliga minnen från 7-åriga kriget. Om, efter en tidrymd af mer än 100 år, kriget änyo skulle blossa upp mellan de begge stormakter, åt hvilkas beskydd man öfverlemnat enheten, den inre freden och Tysklands storhet, så blir det, efter all sannolikhet i Sachsen som de begge krigförandes första och mest våldsamma semmandrabbning inträffar. Österrikiska ermån ka kasta sig in i Sachsen medelst två jernvägar, på den från Pardubiiz till Lobau och på den från Prag till Dresden. Preussiska armån har likaledes två jernvägar till sin disposition, af nära nog samma lävgd och utmynnande vid samma punkter, jernbanorna från Frankfurt an der Oder vid Lobau och från Berlin vid Dresden. En seger af österrikiska armån skulle föra genna armå till Berlin, i motsatt fall åter skulle Prag ånyo Ilå se under sina murar de prcussiska örvarne. Den nuvarande situationen erbjuder många. punkter af frappant likhet med an!edningen till detta 7-åriga krig, så olyckligt för hela Tyskland, och hvilken slutligen gjorde att Frankrikes och Rysslands armeer befunno sig i hjertat af deita land. Det var under förevändning af Sachsens hotande rustnin gar som preussiska armån, anförd af Freerik den store i egen person, brötin i detta land 1756 och gjorde gig till herre deröfver. De två armeer, som Österrike sammandrog i Böhmen, den ena i Prag, under befäl at Brown, hvilken skulle gå mot Fredris, den andra nära Königsgrätz under Piccolomini, för att göra front mot preussiskschlesiska armån, som stod under befäl af Schwerin, voro ännu ej färdiga att gå i fält, när redan hela Sacheen fallit i händerna på preussarne, hvilka brandskattade och utplun drade landet. De sachsiska trupperna, som tvingades att kapitulera, blefvo med väld instuckna i preussiska armens led. Med sådana fakta för sina ögon behöfde den tyska riksdagen dock tre måsaders betänketid innan den kunde komma till dt beslut, att förordna om förbundsexekution mot Preussen. Denna makts representant vid riksda gen lät kasta på dörren den kejserlige embetsman, som fått order alt underräita ho nom om riksdsgens beslut. De små och dåliga kontingenter, som af de olika staterna skulle uppställas, dröjde mycket länge innan de kommo under vapen, ja flera af dem vårdade sig ej ens om att infinna sig. Följande året kom konungen af Preussen med sin armå under Prags murar och staden räddzsdes blo:it genom den stora seger, som österrikarne vunna vid Collin, haltvägs mellan Prag och Pardubitz, en seger till hvilken belgiska dragonregementet Latour på ett så lysande och afgörande sätt bidrog. Efter sju års vilda härjningar och plundringar, hvilka spridde elände öfver hela Tyskland, slöts 1763 freden i Hubertsburg, hvars enda resultat var att de territorieila områdena erkändes sådana de varit före kriget. — Den schweiziska nationalbeväpningen. 1