Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 6

att du ej är i passande sinnesstämning för att uppfatta dygd och visdom; det är bäst att jag går och kläder mig till middagen och lemnar dig i fred med din flärd och fåfänga. Och innan Molly visste deraf, hade Cyntia tagit bennes hufvud mellan sina båda händer och leende kysst henne. I nästa ögonblick var Molly ändtligen allena. TRETTIONDEFEMTE KAPITLET. Moderlig omtänksamhet. Mr Gibson kom icke hem till middagen denna dag, hvilket visst ej var någon ovanlig händelse. Så mycket ovanligare var det att hans hustru höll honom sällskap vid hans sena middag. Vanligtvis föredrog hon sin hvilstol eller sitt soffhörn i förmaket, framför matsalen och sin mans sällskap; men det oaktadt var det högst sällan hon tillät Molly begagna sig af ett privileoium, som hon sjelf så föga värderade. Molly skulle ej begärt bättre än att hverje dag få gå ned och se-på huru hennes far i hast förtärde sin måltid, men för husfredens skull yrkade hon högst sällan derpå. Mrs Gibson tog en stol och satte sig framför kaminen, tåligt afvaktande det ögonblick, då doktorn efter att hafva tillfredsställt sin friska aptit, sköt sin stol från bordet och tog plats vid hennes sida. Med ovanlig uppmärksamhet steg bon upp och flyttade vinet och glasen, så att hon kunde nå dem utan att behölva resa sig upp. Seså, min vän, sade hon, när allt var ordnadt, pu ha vi det ju rätt trefligt här. eller hur? Och så har jag en stor nyhet art berätta dig! Jag kunde tro att något sådant var i farvattnet, sade han småleende. Nå, hvad är det då? Roger Hamley har varit här i eftermiddeg, ionan han reste. (Reste? Har han redan rest? Jeg visste ej aut han skulle bege sig af så snart!4 utropade mr Gibson.