Aftonbladet – 2 juni 1866, sida 3

Om Jjagten på ejderfågel. För någon tid sedan erfor man, att en del skärgårdsbor från Blekinge ingått till regeringen med anhållan, att det i jagtförordningen stadgade skyddet för ejderfågel måste så mycket som möjligt inskränkas. Mot den uppfattnin . som tydligen ligger till grund för en dylik anhållan. vill ins. resa några invändningar. Man utgå nemligen deruti från den redan i sig sjelf för dömliga grundsatsen att man bör söka att så mycket som möjligt plundra ett vildt, så snart det visar sig vid kusten. Hvad särskildt ejdern beträffar, är denna grundsats ännu fördömligare. Denna fågel har obetydligt värde genom sitt kött. jemfördt med det, som ligger i dess dun. Detta har man äfven i nordliga orter till fullo iakttagit. och sålunda, åtminstone i vissa delar af Norge och på Island, tillgodogjort sig vinsten deraf. I sednare år hafva omkring 6000 skålp. ejderdun åren utförts från Island, hvilket i värde uppgår 4. vU—70,000 rdr rmt; detta värde stiger. om dunen äro väl rensade. Dun af bästa sort lära i England gälla ett pund sterl. skålpundet Det är visst sännt, att cjäem bättre t-ifs i nord: ligare trakter, men den häckar dock, som be. kant, äfven vid våra kuster; dess spis utgöres hufvudsakligen af musslor, snäckor och andra blötdjur, hvarföre ejderholmar egentligen böra anläggas vid stränder, der det är tillgång på denna föda. Någon vidare anläggning? behöfves för resten icke, än att fågeln fullkomligt fredas hela året om, han återgår då ständigt till de gamla liggplatserna. Helst väljer han naturligtvis holmar, der han är fredad för rofdjur, isynnerhet räfvar. Om något hö utlägges på dylika holmar till läge för fågeln, kan man vänta, att fågeln helst völjen dylika platser, synnerligast om kringliggande holmar äro bergiga och kala. Ty ejdern tycker om ett mjukt bo, ehuru den väljer det helt enkelt på marken utan vidare tillredelse. I stället plockar honan sig, som ensam -rufvar äggen, och lägger som en krans af fina dun rundt kring boet, som kan innehälla 5—6 ägg. Det är dessa dun, som samlas och gå i handeln. dagen äro också af värde; ty boet kan första g ngen utan fara skattas, men bör naturligtvis ej alldeles utplundras hvarken på dun eller ägg; man får mte låta snålheten bedraga visheten. Dessa ägg äro stora, åtminstone dubbelt mot ett vanligt hönsägg, samt ganska välsmakande. Då honan ligger på ägg, kan hon i de orter, der fågeln fredas, bli så tam, att man måste lyfta henne af äggen, för att åtkomma dem. Denandra kullen bör man helst lemna orörd, på det honan icke sedermera. må plocka sig alldeles naken och derigenom omkomma. Under liggtiden, som är en månad, samla sig hannarne 1 flockar utanför liggholmarne, men böra då icke heller skjutas, emedan paret ändå håller tillsammans. Vi känna icke huruvida hanen föder honan under liggtiden. I Island påstår man bestämdt, att honan under den tiden aldrig flyger till sjös, och att antaga, att hon skulle lefva utan mat så länge, är väl orimligt. S I hopp att dessa korta underrättelser om en af de nyttigaste bland fåglar, hvilken man vid våra kuster vi!l såvidt möjligt utrota, men hvilken, rätt behandlad, kan gagna nästan som ett husdjur, om man blott icke vill taga dess lif, kunna väcka intresse för ämnet, hafva vi anfört dem. Hvad särskildt förhållandena i vår skärgård beträffar, äro de oss för litet bekanta, för att vi skulle kunna framställa något bestämdt förslag. Vi känna dock att kring Marstrand t. ex. föres utrotningskriget mot ejdern, likasom sannolikt öfverallt annorstädes. Frågan är derföre värd att tagas under öfvervägande, och befordras på bästa sätt i motsatt riktning mot den förutnämnda ansökningen. Ett fullkomligt förbud mot ejderns skjutande bör åtfölja de mått och steg, som möjligen kunna komma att vidtagas. Man må icke slösa med naturens håfvor i vårt fattiga and.