skulle förbållandet för regeringen blifva värre i samma mån som detta inträffade. : Ännu förekommer dock en betänklighet, hittills icke af nägon vidrörd, men kanske den vigtigaste. Den .konstitutionella regcringen best at konungen och hans rådgifvare uilsamman. Dess beslut och dessas motiver äro resultatet af föregående rådplägning, dervid rådgifvarne äro skyldiga att säga sina tankar till eut protokoll. Men hvad betyder ordet regering i förhällande till en sådan organ inom per som man nu afser. Är det konungen eller hvilken eller hvilka bland regeringens ledamöter som skola hafva befalet öfver regeringens organ? Om det nu skulle hända, att t. ex. konungen, innan öfverläggning i statsrådet föregått, råkade i en vigtig fråga, vare sig rörande den utrikes politiken eller om någon vigtig samhällsreform, hysa en meni som rådgifvarne ansågo sig böra motarbeta, dervid konungen sannolikt följde deras råd, men konungen likväl gerna ville verka i det allmänna för sin mening, — skulle det väl kunna nekas konungen att skrifva i Posttidningen? Men skulle ä å andra sidan regeringen in corpore då af allmänheten hållas ansvarig derför och detta sätta konungen och rådgifvarne i en skef ställning till hvarandra, eller ock dessa inbördes om de vore af olika meningar och den ene begagnade Posttidningen såsom organ att särskildt verka för sin mening? Måtte man betänka hvad en sådan situation kunde innebära, om det vore nyttigt för det allmänna och följaktligen värdt att dertill påkosta 45,000 rdr, som om det ock nu hettes skola ske blott på försök, likväl ej torde vara lätt att få bort igen, om det en gång gafe, I afseende på meddelandet af riksdagsreferater åter kunde hvar och en inse, att den åsyftade utvidgningen af Posttidningen dertill ej skulle förslå; det vore i och för sig en helt annan fråga som stod i sammanhang med anordningen af fiksdagstrycket, och hvad i det tallet måste ske, får väl riksdagen sjelf besörja. På dessa och de i reservationen framställda skäl yrkade hr Hierta afslag. (Forts.)