Aftonbladet – 1 juni 1866, sida 2

rätt som åt norrmän att här tillgodonjutaj: . hemlandet vunnen kompetens till vissa yr-: kon, ådagalägger, vi. jemförelse med det föregående förloppet af denna s. k. skandinaviska frågas behandling, att den vunnit större och större terräng, ju längre den varit under behandling. Resultatet är så tillfredsstållande, man under närvarande förhällanden kunde hoppas, och ett godt förebud för framtiden. Hvilketdera är mest bittert, osläckligt, ihärdigt — det politiska hatet eller detteologiska? Låtom oss gifva presterna, hvad dem tillhörer, i det vi erkänna att det sednare är vida hvassare; mot dess solglöd är det förra blekt som månen. Det politiska batet kan väl försöka att göra sin röst hörd, änödu sedan många vintrars snö bredt siti täcke öfver kullen, som höljer motständarens stoft, men försonlighetens och humanvitetens stämma är, dess bättre, ofta starkare: pensionen åt Richerts efterlefvande beviljades af ridderskapet och adeln, och i denna gärd af rättvisa deltogo både sådane, som röstat nej, och sådane som röstat ja den 7 December 1865. Men presteståndet atslog den begärda pensionen åt enkan efter en man, som borde erkännas såsom en prydnad för ett protestantiskt presterskap: endast statskyrko-ortodoxien är i ständ att förfölja den frisinnade forskaren och reformvännen med en förbittring, som af intet lå ter sig stäfjas — ej af en öppnad graf, ej af oförskylld nöd, ej af tiden som eljes! lugnar upprörda sinnen och läker de svidande såren. De beslutade skrifvelserna till K. M:t om prebendepastoraternas indragning, om qvina; anstallniog i statens tjenst, samt om elementarläroverk för qvinnor anteckna vi såsom glädjande tidens tecken. När vi ej vilja tala om kolerans framträngande mot vära gränser, den engelska penningkrisen och dess verkningar i värt tand, ej heller om de olyckshändelser, som utgjort sorgliga samtalsämnen, återstå bloti två vigtigare fakta att beröra. Raden al vår store protektionistiske kollegas experimenter har ökats med ett nytt, i det at den öfvergått i en ny ansvarig utgilvares händer; afskedandet af svensk-norske kon. sulerna i Newyork och Neworleans har väckt mycket uppseende, många giss.ingar men högvigtiga statsintressen ha hindrat ut rikesdepartementet att tillfredsställa den all I männa nyfikenheten. vers ETEEEROASOREET