Aftonbladet – 25 maj 1866, sida 2

Jellva Verket IOP Yar ecnsklida Oc RUUUG ha ganska stora skäl att önska betänkan-! det framgång, emedan ett dylikt anord-?! nande af en salarierad tidning, i sjelfva verket endast skulle tjena till att bereda ökad fö kraft och framgång åt den sjelfständiga,! pressen, kunna vi icke underläta att i det!P allmännas intresse påpeka några vigtigaS? principfrågor, som denna sak berörer, och !P några särskilda omständigheter, som utan FT! tvifvel blifvit alldeles förbisedda af dem,b från hvilka förslaget och betänkandet ut-9 gått, de der utan tvifvel menat ganska väl, men icke fullt gjort sig reda för, hvad sab ken i sjelfva verket innebär, och icke haft9 så mycken kännedom om de förhållanden, 2 under hvilka pressen lefver och verkar, att3 de kunnat tänka sig in uti de praktiska l detaljerna och konseqvenserna af det till-2 tänkta arrangementet. n Frågan framställer sig dels såsom en E anslagsfråga, dels såsom en privilegiifråga. O Ett anslag af 45,000 riksdaler är ingen r bagatell, isynnerhet då man erinrar sig delv många nyttiga och nödiga saker, till hvilka t anslag måst förvägras till följd af bristande ; k e 8 a Y e E tillgångar; då man till exempel tänker derpå, att denna summa skulle varit tillräcklig, för att dermed aflöna fasta folkskoleinspektörer, så att dessa skulle kunnat få odeladt egna sin tid åt det för folkbildningen och nationens andliga framåtskridande vigtiga uppdraget. Men härtill kommer, att detta anslag skulle användas för att, i strid mot detendenser som lagstiftningen eljest sökt göra l! gällande, skapa eller utvidga och vidmakt-s hålla ett förhatligt och skadligt privilegium. — l!t Man har för nägra dagar sedan förnum! mit, huru det norska storthinget, som anses ! vara så njuggt i fråga om anslag, voterat ! en summa af 20,000 speciedaler (80,000 ! rdr), för att dermed inlösa ett gammalt !! annonsprivilegium, hvilket en tidning i Ber! gen egde och som visat sig innebära icke blott ett ingrepp i den allmänna tryckfrihe! ten, utan tillika högst förderfligt inverkat ! på pressförhållandena och derigenom på de offentliga angelägenheterna inom Bergens li stift. Här är nu fråga om att till ett be-! fintligt annonsprivilegium lägga ett årligt : bidrag från statskassans sida af 45,000 rdr . (hvilket utgör 4!2 procents ränta å ett kapital af 1 million rdr). Såsom skäl för att rikets ständer i ellofte timman af sin tillvaro med så betydande uppoffringar skulle bidraga till ett sådant privilegium har man anfört: Lagberedningens yttrande om nödvändigheten af att vissa kungöreiser och meddende kostnadsfritt spridas öfver hela lanet; vigten för regeringen alt kunna meddela allmänheten de upplysningar, som anses behöfliga för att förklara regeriogens Åtgärer; hvartill statsutskottets majoritet sökt lägga ännu ett tredje: behofvet af, att representationens förhandlingar blifva inom landet kända genom fullt tillförlitliga, om än kortfattade redogörelser. Om ett par af dessa skäl har Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning redan yttrat sig på följande träffande sätt: Ändamålet med spridandet af den kännedom om lagar m. m., som lagberedningen afsett, kan vinnas genom utgifvandet af en författningsoch kungörelse-tidning, motsvarande de nuvarande länskungörelserna, hvilken tillställes kommunerna kostnadsfritt; hvaremot det sednare ändamålet: utvecklandet af styrelsens motiver och försvaret för dess handlingar, kan ske framdeles såsom hittills genom svenska akademiens blad, Postoch Inrikes Tidn:r. Och hvarföre skall ickedetta blad, som har den stora förmånen sig beviljad att erhålla alla officiella meddelanden i första hand samt kan påräkna en mängd vigtiga bilagor; som har, om vi ej misstaga oss, de utländska telegrammerna gratis och dessutom åtnjuter ett statsanslag, — hvarföre skall ej detta blad kunna fritt konkurrera med andra tidningar i riket, som ej åtnjuta samma förmåner? När tillika alla embetsverk och en mängd enskilda embetsoch tjenstemän äro nödsakade att hålla denna tidning, så borde det väl kunna förutsättas att den skulle vara, i flera eller färre exemplar, känd inom hvarje kommun. Är den det icke, så måste det bero derpå, att regeringen, eller den af dess ledamöter, som eger denna sak i sin hand, förstått ganska litet bedöma de personers behörighet, åt hvilka man öfverlemnat uppdraget att handhafva denna tidning. Men icke är det väl skäl att, genom premiet af ett stort statsanslag, ytterligare uppmuntra och understödja en sådan svaghet, utan riktigare vore väl då att söka åt Post tidningen vinna en redaktör med talang, som kan draga nytta af de stora förmåner, som bladet åtnjuter. Det blir ju ingen sann och ärlig konkurrens mellan detta blad med dess framställda meningar samt andra blad, derest det förra utdelas gratis. I en reaktionär regerings hand blefve ju härmed lagdt ett vapen, som kan vara ganska farligt. — — Gifvet är att den nya officiella tidningen blir utsatt för långt större an språk än hittills, då allmänheten under flera månader fördragit, att man i den tiduing, hvarom fråga är, knappt spårat ett tecken till att den har en egen redaktion. Det blefve tillika ett ganska tungt åliggande för regeringen att här grauska alla ledande uppsatser — ty den skule väl framdeles få sådana — hvilkas ord komme att af allmänheten skärskådas, såsom varande uttrycket af regeringens åsigter. En polemik mot dessa åsigter blefve en polemik omedelbart mot regeringen, och den kunde mången gång bhfva ganska förtretlig. Vi tillägga, att man alltför mycket misstydt lagberedningens yttrande, då man velat lägga detsamma till grund för ett förslag om en af statskassan salarierad politisk tidning. Lagberedningen har naturligtvis endast afsett en spridning af de allmänna publikationerna, icke af ett diskuterande och polemiserande regeringsblad. När regeringen hittills har velat förklara sina åtgärder och utveckla grunderna för sina beslut, så har den haft ypperligt tillfälle att göra det genom Posttidningen, utan att derigenom ikläda sig någon gene-l, AA or fa a 3 las. nn