Aftonbladet – 24 maj 1866, sida 2

HUSTRUR OCH DÖTTRAR MOLLY GIBSON. ) Roman af mrs GASKELL. Nej, ni kära, enfaldiga Clare, förstår ni ej att ensamheten fordrar närvaron af någon till hvilken man kan säga: huru ljuf är icke ensamheten. Jag är trött afattunderhålla alla de.sa gäster. Pappa är så gästfri; han ber alla bekanta, han får se, komma och helsa på oss. Mamma är verkligen icke frisk ännu, men hon vill ej vedervåga sitt stora rykte för god helsa, då hon alltid ansett sjuklighet såsom brist på sjelfbeherrskning, och så tager hon emot alla dessa menniskor och låtsar om ingenting. Men innan kort är hon trött vid alltsammans och hvad skall man då göra med en hop folk, som gepa efter nöjen likt fågelungar efter föda? Jag får då naturligtvis föreställa den amla fögelhonan och stoppa in genom de gula näbbarne allt hvad jag kan finna på, viss om att allt är nedsväljdt innan jag vet hvad jag härnäst skall bjuda på. Jo, det är att underhålla sina gäster i ordets vidsträcktaste, tråkigaste och bokstafligaste bemärkelse. Och så satte jag ihop ett par osanniogar för att få komma hit och i fred och ro beklaga mig.? Lady Harriet kastade sig tillbaka i stolen och gäspade ljudligt; mrs Gibson tog en af den nådiga frökens små händer i ) Se A. B. n:r 14—21, 24—27, 29—33, 35—38, 40—43, 46, 48, 50, 52, 56, 58, 60—63, 66, 68, 70 (B)-—73, 75, 76, 78, 81 (B), 83, 86,88 (B), 92 (B), 96 SO 97, 99, 100 (B), 101, 103, 105 (B), 106, 108, 110, 112 och 114 (B).