Aftonbladet – 24 maj 1866, sida 2

STOCEHOLM den 24 Maj. Frågan om lifsmedelstullarnes återinförande står åter på dagordningen, och nu för sista gången hos rikets ständer. Förstärkta bevillningsutskottet sammanträder i morgon för att med rikets ständers rätt besluta i ämnet. Man lärer erinra gig att valen till detta förstärkta utskott utföllo sålunda, att två stånd tillsatte ledamöter, som äro anhängare af det friare varubytet, medan de båda andra stånden insatte i utskottet idel protektionister. — Afgörandet skulle således i sjelfva verket ligga i det gamla utskoitets egen hand, och då man vet att inom utskottet funnits en protektionistiskt sinnad majoritet, kunde det vara att befara, att beIsluten utföllo i protektionistisk anda, såframs licke åtskilliga ledamöter kommit till insigt om huru föga det närvarande ögonblicket egnar sig till en återgång från den frihet i handeln med lifsförnödenheter, som landet i mer än tio år åtnjutit. Man har anledning tro, att tidens tecken icke blifvit alldeles förbisedda på den protektionistiska sidan och att det följaktligen icke är osannolikt att förstärkta bevillningsutskottets beslut utfaller i den riktning, som nu så högt påkallas af den stora massan af nationen, hvars knappa vilkor man vill än ytterligare försämra genom en konstgjord stegring af priset på deras oumbärligaste lefnadsbehof. Ställningen är för närvarande en helt annan än vid föregående tillfällen då frågan om lifsmedelstullarne varit å bane. En med hvarje dag växande utförsel af ladugårdsprodukter har redan uppjagat priserna inom landet till en höjd, som, huru glädjande de äro för jordegaren, i sanning kunna sö as blifva oroande för den mindre bemedade och arbetande befolkningen både i städerna och på landsbygden. Och detta inträffar samtidigt dermed att, till följd af en af konjunkturförhållandena nödvändiggjord minskning i de stora allmänna och enskilda arbetsföretagens omfäng, en återgång i de förut temligen högt uppdrifna arbetslönerna synes oundviklig. Bekymmer och umbäranden blifva otvifvelaktigti hvad fall som helst en följd häraf för mängen arbetarefamilj; men hvad menar man att den betryckte arbetaren skall tänka och säga, om han vet, att de umbäranden, den .Ibrist kanske, som han måste underkasta sig till följd af för honom ogynnsamma konjunkturer med afseende på arbetsförtjenst .loch lefnadskostnader, än ytterligare förökas genom lagstiftningsätgärder, som man rent ut tillstår hafva för ändamål att än ytterligare uppdyrka redan förut höga priser på lifsmedlen ? Man märker redan nu, innan ännu en sådan åtgärd blifvit besluten, några symptomer af den jäsning som åtgärden, om den beslötes och verkställdes, skulle framkalla i landet. Menar man, att det för nägon del af samhällets medlemmar kan vara önskvärdt och gagneligt att på detta sätt väcka förbittring mellan samhäilsklasserna och tvinga den stora massan att betrakta de korporationer, som utöfva folkets lagstiftningsrätt, såsom varande till endast för att omärda de bemedlades fördelar på bekostnad af de arbetande klasserna, som icke egt att linsätta någon målsman för sig i nationalrei presentationen? Eller menar man, att det ti kunde vara nyttigt för det nya statsskick, I som innan kort skall inträda, att de första representantvalen, i hvilka då icke så få af , den mindre bemedlade befolkningen erhålla , rätt att deltaga, göras till ett krig på lif och i död mellan dem, som vilja till egen fördel I skattlägga den stora allmänheten, och dem d d som vilja värna sig emot ett sådant våld? Vi tänka icke så illa om dem, som voro motståndare till den stora politiska reformen, att vi kanna antaga att ens någon af -Idem skulle vilja bereda sig en skadeglädje genom att medverka till någonting sådant, bloch vi kunna derföre ännu mindre förut lsätta, att någon af dem, som af lif och själ arbetade för reformen, såsom förhållandet dl var med bondeståndets samtliga medlemmar, vilja äfventyra att försvåra den första tillämpningen af den nya sakernas ordning ge nom framkallande dervid af hetsiga parti fejder. Säkert skall hvar och en tveka, då han tager dessa omständigheter i betrak I tande, innan han för intressen, sora han icke akan på samvete förneka vara egoistiska, vill k äfventyra de stora och dyrbara allmänna lintressen, som här kunna sättas på spel. .) Till dessa stora intressen hör äfven den Ii samfärdsel med Finland, som, om lifsmedelsn I tallarne återinfördes, skulle försvåras och måhända alldeles afbrytas, till föga fromma för den svenska handeln och industrien, som får lemna sina produkter i utbyte mot de landtmannavaror, som finnarne hitföra, att icke tala om de vida högre intressen, som lida deraf att barrierer upppresas mellan 038 och våra fordna landsmän, hvilka man der!ligenom tvingar att österut söka sina förbindelser. Det iörstärkta utskottet skall äfven votera om bränvinsskattens belopp. Tre ståndsafslag å förslaget om dess förhöjning vittnar tydligt nog om meningen i landet i detta f hänseende. Må man också taga sig till vara att icke slagta hö an, som värper guldägg. Det är farligt att alltför högt uppjaga denna skatt. Premien på försöken att på lagstriI digt sätt undgå den blir lätteligen så locIl kande, att de icke längre kunna förebyggas, och statens vinst på åtgärden blir då icke en ökad inkomst, utan en fruktansvärd tillökning i brott och demoralisation. TETROR r —— vr) Förstärkta statsutskottet har idag sammans trädt och fattat följande beslut: 1-0 med 61 röster mot 55. att rikets