Aftonbladet – 24 maj 1866, sida 2

m nity College, eller hvad det är, och de ha ej lust att skicka bort sin förnämsta medlem för att blifva uppäten af lejon och tigrar.? Åh, det måste vara Roger Hamley!? utbrast Cyntia med strålande blickar. Hvilka nyheter för Molly! Han har också nyss rest till London för några affärers skull. Det måste vara han!? PJaså, har Molly något intresse af detta? Är —? sade lady Harriet, men återstoden af frågan låg i den blick, hvarmed hon betraktade mrs Gibson. Nej, visst icke !? svarade denna med en uttrycksfull blick på dottern och en nickning på hufvudet som skulle betyda: ?Nej, snarare hon.? Lady Harriet började med mera intresse betrakta den vackra miss Kirkpatrick; hennes bror hade talat om den unge mr Hamley i ordalag som gjorde hvar och en af hans vänner värd att bemärkas. Men då Mollys namn bragt hennes person iåtanka, sade lady Harriet strax derpå: Och hvar är Molly hela dagen i dag? Jag skulle gerna vilja se min lilla mentor. Jag har hört sägas att hon mycket vuxit till gig sedan den tiden.? Åh, när hon en gång kommer att prata med mamsellerna Browning, glömmer hon alltid att gå hem?, sade mrs, Gibson. Mamsellerna Browning? Åh, det var roligt att ni kom att tala om dem; jag tycker mycket om dem. Pecksy och Flapsy — jag kan få kalla dem så nu, när Mo ly icke ir hemma. Jag skall helsa på dem när jag far hem, så kanske jag får se min kära lilla Molly också. Vet ni, Clare, att jag riktigt håller af den flickan !? Oaktadt alla sina försigtighetsmått måste således mrs Gibson svälja den harmen att se lady Harriet taga afsked en balftimma