Aftonbladet – 23 maj 1866, sida 3

enligt sednaste underrättelser, på spåren. RIKES. ENGLAND. Ealigt ett telegram från London för den 19 Maj ställde hr Sandford i underhuset på regeringen den frågan, om en kongress för afgörandet af den venetianska frågan skulle komma till stånd och om Frankrike skulle taga del i densamma. Hr Layard svarade: England, Frankrike och Ryssland underhandla om att öppna en kongress i Paris. Alla andra underrättelser äro osäkra. I öfverhuset svarade lord Clarendon på lord Redeliffs fråga, att rörande kongressfrågan officiella och förtroliga meddelanden egde rum, hvilka dock knappast förtjenade namn af underhandlingar. ?Jag vill icke, fortfor han, ?framkalla förhoppningar om lyckliga resultater, ehuru en kongress af samtliga makterna borde kunna ingifva hopp om fred. Envgland och efter hvad jag tror, äfven kejsar Napoleon göra sitt bästa för fredens bevarande. Alla andra underrättelser äro osäkra. Öfverste Hobbs, som fått så sorglig ryktbarhet genom sin oerhörda grymhet mot negrerna på Jamaika under, sednaste upproret, har, på resa till England, dit han var reqvirerad för att stå till svars för sina mänga barbariska handlingar, kastat sig i sjön från ångaren Tyne och drunknat. Hobbs ansågs ej ega sina sinnens fulla bruk på sednaste tiden; han bevakades noga af fartygets läkare, men förstod dock undgå dennes uppmärksamhet och beröfva sig lifvet. Hobbs var en af armåns yngsta öfverstar, hade slagits på Krim och var dekorerad för ådagalagd tapperhet. ÖSTERRIKE. Presse meddelar, att befälbafvare för österrikiska armåns samlliga kårer blifvit utnämnda. Enligt denna uppgift kommer kavallerigeneralen grefve Klam-Gallas att kommendera deu första, fältmarskalken grefve Thun den andra, erkehertig Ernst den tredje, grefve Festetics den fjerde, fältmarskalken Maroieie den femte, baron Ramming den sjette, fältmarskalken Schmerling den sjunde, erkehertig Leopold den åttonde, fältmarskalken Hartung den nionde och furst Friedrich Lichtenstein tionde armåkåren. Furst Franz Liechtenstein skall kommendera den första, furst Taxis andra lätta kavalleridivisionen, prins HolsteinGlicksburg första tuoga och general Zagicek andra tunga kavalleridivisionen. Till Wiens betryggande anlägges vid Donau ett stort brohufvud vid Floridsdorf; likaså befästas öfvergången vid Gross Enzersdorf, äfvensom de för längesedan påbörjade förskansningarne på Laaer-berget skola skyndsamt fullbordas. Kostnaden för dessa arbeten beräknas till 5 millioner. Tilloppet af frivilliga är betydligt. Under de två första dagarne efter kungörelsens publicerande antecknades ensamt i Prag 400 man, och största delen af dem har redan gjort fälttjenst. — Ett stort antal unga män ur de bättre klasserna, äfvensom en mängd privattjenstemän, ha sökt anställning såsom kadetter i vissa kårer. — Bland andra, som låtit inskrifva sig i de frivilliges leder, befinnas äfven fyra bröder, nära slägtingar till den sedan Napoleon I:s dagar bekante Andrus Hofer. Den femte brodern, Josef, stupade 1848 vid Goito, der äfven den andre, Johan, blef tillfångatagen. En korrespondent berättar från Wien att man der icke gör sig synnerligt höga tankar om Preussens försvarskrafter, och antager att möjligen 150,000 man kunna uppställas vid schlesiska och lika många vid sachsiska gränsen, hvilka Österrike med sina krigsvana trupper lätt bör kunna bjuda spetsen. Alla rustningar äro gjorda i en sådan skala, att de 1859 verkställda i jemförelse dermed var en ren barnlek. Ofantliga leveranskontrakter afslutas; priserna äro oerhördt uppdrifna, men antagas icke destomindre. Betalning erlägges naturligtvis endast i pappersmynt, och alla menniskor anse en statsbankrutt oundviklig, hvilken mun tänker sig i form af en räntereduktion på den utländska skulden. Hgendomligt är, att man allmänt tänker att Österrike måste göra sig fritt från Venetien, för att kunna utkämpa striden ensamt med Preussen. Från Triest telegraferas att myndigheterna vägrat ångaren Tampico, som ämnade afgå till Mexiko med frivillige, sundhetspass, hvarförutan den icke kan afgå, emedan det då ej kunde lägga till någonstädes för att intaga proviant och kol, Det förfärliga elände, som råder i Bukoswvina efter hungersnöden förlidet år, hotar att göra landet alldeles folktomt. Ryska agenter genomströfva byarne och uppmana bönderna med lockande förespeglingar att utvandra till Ryssland. I stora skaror lemner befolkningen landet, qvarlemnande betydliga skulder till jordegarne och stora skatterestantier, för att bosätta sig på Krim. Antalet af sålunda utvandrade uppgår redan till 3—4000, och ingen utsigt finnes att utvandringen snart skall upphöra. En I rysk pra som blifvit tillfrägad i ämnet, skall ha svarat att han af regeringen fått i uppdrag att utan vidare mottaga alla som bedja Ryssland om gästfrihet och vänligt emottagande, U