Aftonbladet – 22 maj 1866, sida 2

Dagens vigtiga nyhet är, att den kongress, med hvars ävagabriogande diplon.atien se dan några dagar sträfvat, verkligen kommer till ståad och sammanträder redan om fredag. Det blir en pariser-kongress, ty enligt hvad man erfar är den franska hufvudstaden utsedd till säte för kongressen. Det synes också, enligt hvad man kan sluta af de i tidningarne förekommande notiserna om de å bane varande underhandlingarne, vara fransmännens kejsare som tagit initiativet till och lyckats genomdrifva kongressförslaget. Får man tro de utländska bladens ?väl underrättade? korrespondenter och deras frän förträfflig källa? härflytande meddelanden, skulle det af Napoleon III uppställda programmet för kongressen, hufvudsakligen innehålla dessa tre punkter: 1:0 Lösningen af schleswig-holsteinska frågan öfverlemnas åt hertigdömenas befolkniogar, på vissa vilkor, som böra mnärmare bestämmas. 2:0 Den tyska förbundsreformen, för så vidt den berörer den allmänna jemnvigten, genomföres. . 3:0 Venetien afträdes till Italien mot en Österrike erbjuden godtgörelse samt under vilkor att Itslien erkänner och garanterar påfvens verldsliga makt och nuvarande gränser. Dessa hufvudpunkter påstås hafva blifvit af Frankrike, England och Ryssland godkända, men det förmodades att de i den nuvarande konflikten mera direkt intresse rade parterna, synnerligast Österrike, skulle ha haft åtskilligt att mot dem anmärka, och med afseende å en och annan bland dem begärt närmare förklaringar innan man inlät sig på kongressen. Dagens telegram förmäler ingenting om huruvida Österr.ke i detta afseende fått sia vilja fram. Det he ter endast, att alla parter gåt! in på detta förslag. Huruvida kongressen verkligen kan åstadkomma biläggning af stridigheierna är emel lersid temligen tvifvelaktigt. Man har under vissa perioder af den pågående skriftvexlinagen och de så ifrigt bedrifna rustningarne alltemellanåt nästan tyckt sig finna, att de bäda urspruogliga parter.a, Preussen och Österrike, egeniligen haft för ändamål att genom hotet om krig förmå Europa att, af fruktan för dess följder, gå in på och låta oanmärkt passera sådans öfverenskommelser, hvilka under vanliga och normala förhållanden icke skulle få utan allvarliga protester från de andra mak ernas sida genomföras. Emellertid ha nya elementer inkommit i striden, som gjort det mera troligt att det verkligen kunde blifva allvar af kriget. Italienska folkets entusiasm för Venetiens befrielse bringas icke så lätt att lägga sig, sedan den jått flamma upp så som för rärvarande och det kunde här lätt skrida till handling äfven om man på ett och annat håll, derifrån man underbläst denna entusiasm, icke på fullt allvar velat drifva sakerna till de yttersta. Det lärer också kunna tagas för afgjordt, att om kriget skall kunna genom kongressen törebyggas, måste Venetiens af trädande blifva en af de på densamma träfjade öfvereaoskommelserna. Om å:er Österrike skall gå in härpå, och, i detta fall, om ifriga makter skola blifva ense om hela den kedja af godtgörelser och jemnkningar för emnvigtens? bibehållande, är frågor på hvilka let är rådligast att icke ens försöka att i närvarande ögonblick giva ett svar.