Aftonbladet – 22 maj 1866, sida 2

Bref från Berlin. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 18 Maj. Kongressryktena ha i dag återupplifvat fredsförhoppningarne hos allmänheten, men den politiska verlden tviflar ännu, och jag anser mig pligtig att varna för illusioner. Kongressen skall enligt vestmakteraas och Rysslands förslag diskutera de sväfvande frågorna, framförallt den venetianska och den slesvigholsteinska. Preussen skall, skenbart beredvilligt, antaga förslaget, emedan grefve Bismarck vet ait Österrike icke skall gå in på detta program. En hög person yttrade ännu i går afton att kongressen kommer att lida skeppsbrott i sjelfva hamnen. Diplomatien gör sig beredd på en krigisk vändning, den man ämnar afvakta från den 1 till den 10 Juni. Till den 25 Maj skall preussiska armån räkoa nära 650,000 man. Af alla i dag ingångna underrättelser är den ifrån Altona på telegrafick väg ankomna isynnerhet vigtig, som säger att österrikiska öfverkommandot träffat öfverenskommelse med ängbäåtsbolaget i Stade om eventuel transport af tunga krigsförnödenheter till hannoverska kusten. Friherre von Gablentz vidtager således anstalt att lemna Holstein. Detta står isammanhang med en österrikisk plan, som snart kommer att framträda i dagen. Man försäkrar nemligen att Österrike inom kort, kanske redan under de närmöst följande dagarne, ämnar draga den slesvigholsteimnska frågan inför förbundsdsgen. Detta skall Preussen sense som casus foederis, d. v. s. såsom en kränkning at fördragen i Wien och Gastein. Dermed är kriget så godt som förklaradt. I Bawsberg, der mellanoch småstaterna haft en sammankomst, kunde man endast förena sig om en beväpnad neutralitet. Till och med förbundstruppernas mobilisering mot den makt som först anfaller, och hvarom fråga väckes i morgon vid förbundsdagen, stär icke i strid med denna beväpnade nentralitet. Om detta förmår att bringa Österrike till besinning, är något som snart måste visa sig. Derpå beror om kongressen kommer till stånd. Hannover har tillsvidare lofvat förbli I neutralt och Kurhessen likaledes. Man talar till och med om en familjförbindelse mellan preussiska och hannoverska hofven. Konungens af Hannover dotter skulle nemligen förmälas med en son till prins Albrecht af Preussen. Man skulle således i Hannover, för att tala i klassisk stil, föredragit Hymens rosor framför krigsgudens blodiga lagrar. I alla händelser ha vi genor kongressförslaget kommit i ett nytt stadium af den ovisshet, som ända tills helt nyligen herrskat. I cag på morgonen trodde hela verlden bestämdt att Österrike skulle atfböja kongressen. Grefve Bismarck hade, som sagdt, vid sitt antagande bestämdt räknat å en sådan vägran. Men under tiden ha 2rgland oeh Ryssland fördubblat sina ansträngningar i Wien och fästat Österrikes uppmärksamhet på att det genom sin vägran skulle ädraga sig ansveret för alla följ erna deraf. Österrike står i fara att bli isoleradt genom en vägran. Nu vore det visst ganska förvånande om undantagsvis förnuftet får ölverhand i Wien och Österrike skulle deltaga i kongressen, möjligen med en tanke att det icke behöfver underkasta sig kongressens beslut. Då vore grefve Bismarck öfveriistad och en ny situation tillskapad. Underrättelserna om fördraget mellan Preussen och Lalien måste möttagas för sigtigt. Frågan gäller efter all sanvolikhet endast en eventuel öfverenskommelse, hvarigenom båda makterna förbinda sig att icke ingå något separatfördrag om endera utuf dem blir anfallen. Men ännu har icke denna öfverenskommelse mognat till form ligt fördrag, och uppgifterna derom i Indåpendance och andra tidningar äro i hvarje fall förhastade och öfverdrifna. RK