Aftonbladet – 19 maj 1866, sida 2

med sig. Långfredagen på qvällen voro Valparaisos gator alldeles öde. Spanske amiralen emottog samma dag en utmaning af chilei.iske marinministern, som föreslog honom att uppskjuta med bombardementet och erbjöd sig att låta chili-peruanska flottan strida med den spanska, dock med vilkor att den sednare skulle hållas aflägsnad från tvekampen med pansarfregatten ?Numancia?. Kommodor Rodgers, i Förenta Statens marin, skulle vara stridsdomare. Amiral Nunez afslog; man inser lätt af hvilket skäl. Straxt derpå underrättade amiralen myndigheterna i Valparaiso derom, att han skulle öppna elden följande morgon; att en timme före bombarderingen han skulle lossa två lösa skott till sista varningssignal och att elden skulle upphöra i samma ögonblick han lät sin flagga svaja från storrån. Solen strålade varm öfver Valparaisobugten påskaftonen den 31. KI. 7 på aftonen sågos tjocka rökpelare stiga upp från de spanska örlogsångarne, hvilket betydde att de gjorde allt klart till aktion; samtidigt eldade de engelska och franska ängarne också upp, lemnade sina platser i staden grannskap och gingo att lägga sig på längre afstånd derifrån. Spanska flottan började intaga position. ?Numaneia, eskorterad af den lilla ångaren ?Paqvet-de-Mule?, kort förut tagen trån chilenerna, samt fregatten ?Resolucion? placerade sig midt för Veiparaisos centrum. Villa-de-Madrid?, ?Vencedora? och ?Blanca rangerade sig på längre atstånd från de förstnämnda. Slutligen lade sig ?Berenguela? på ännu längre afstånd, för att bevaka de tio eller fereton priser, som spaniorerna tagit och fört med sig till Valparaiso. Små flaggor flögo oupphörligt upp och ned i tacklingen på ?Numaneia?, amiralskeppet, oc en liten ångbåt låg vid dess sida, färdig att på befällning gå med tydligare order när så behöfdes. Med anledving af påskhögtiden blåste spaniorernas flaggor från half stång. Kl. 8 hissades Chilis flagga på fästningen, och nästan i samma ögonblick dånade de två lösa skotten från ?Numancias? kanonporar. Detta var signalen att göra sig färdig till bombardement: Den sista timman af frid började för staden, hvars gator blott genomströfvyades af några kringdrifvande hundar. PION nr spp Kl. 127min, efter9 BppiruarYila-deMadrid? elden, utslungande en kula, som borrade -sig in i sanden på de kullar ofvanpå hvilka tullbyggnaserna äro uppförda. Skallande hurrarop hördes uppstiga från fästningskrönet vid hafsstranden, liksom för att göra narr af spaniorerna, men detta slags entusiasm blef af kort varaktighet. Från kl. half 10 dundrade alla de spanska fartygen mot staden och hade snart förstört tullhusen, jernbangården, börsbyggnaden och 10 å 12 husqvarter. Eldsvådor uppstodo på flera ställen samtidigt, men myndigheterna i Valparaiso förbjöd släckningskåren att ila till släckande af elden. Chilenska flaggan, som svajade från fästningen, undgick länge fiendens kulor, men slutligen bief den nedskjuten. Några soldater begåfvo sig ur kasematterna. för att ånyo uppsätta den i ett ögonblick då spaniorernas eld saktade sig något. Kl. straxt efier 11 såg man amiralens flagga svaja från ?Numancias? storrå; det var den öfverenskomna signalen att bombardementet var slutadt. Resolucion? och Blanca? voro de sista att observera denna signal och att sluta med skjutningen, men slutligen upphörde äfven de och förenade sig med den öfriga eskadern vid inloppet till bugten. ä Strax skyndar man sig att släcsa elden, som rasade på flera hållistaden. Den amerikanske kommodoren skickade 700 af sina matroser i land till. biträde vid arbetet med släckningen. Engelska konteramiralen Denman hade också skickat matroser i land, men dessa blefvo bortkörda af chilenerne, som ej ville ha någon bjelp af dem, hvarför de snart återvände ombord. i Man inser orsaken till denna Valparaisos inbyggores animositet mot engelsmännen, då man får veta, att före bombardementet amiral Denman alltid påstått, att han skulle energiskt motsätta sig bombardementet samt att det omöjligt skulle få ega rum. På annandag påsk öppnades kyrkorna åter för folket, alldeles som vanligt, och Valparaiso hade redan då återtagit någon del at sitt vanliga utseende. . Man har ej att beklaga mer än två menniskors död; det var två qvinnor;som envist qvarstannat i det hus de bebodde. LITTERATURTIDNING. Innehåll: Fryxell, Berättelser ur Svenska historien, Z5-te gelen — Nvare dansk och norsk litteratur. —