Bombardementet af Valparaiso. Eranska tidningen La Patrie är i till. fälle att genom ett enskildt bret meddela följande rörande bombardementet af Valparaizo den 31 sist. Mars: Den 24 Mars reste amerikanske ambassadören, general Kilpatrick, till Santiago. för att: till Govarrubias, Chilis utrikesminister, framlemna. Spaniens ultimatum. Regeringen i Santiago ville ej lyssna till detta och följande dagen återvände general Kilpatrick med hela diplomatiska kären tili Valparaiso, för att göra ett sista försök hos spanske amiralen Nunez till stadens räddning. Denne svarade den 27 Mars, att han gjort alla möjliga ansträngningar, som öfverensstämde med hans heder och erhållna instruktioner, för att kurna undvika bombarderingen, men att ett rent afslag från chilenviska regeringens sida på hans förslag tvingade honom att handla. Till följd häraf underrättade spanske amiralen den 27 samtidigt diplomatiska kåren och kommendanten i Valparaiso derom, att han skulle bombardera staden den 31, att ur staden borde aflägsnas icke-stridande, samt att man skulle hissa hvita flaggor på hospitalcrna samt de ntländska ministrarnes bonivgshus. Vid denna underrättelse lemnade invånarne staden i massor; alla åkdon upptogos för att forsla invånarnes effekter; man hyrde en kärra och en muläsna från 600 vill 2500 fres pr dag. Man ville ej lemna någonting qvar i husen och man säg t. ex. en stadsbo, som försigtigt kom släpande med två lådor apelsiner, dem han ville rädda undan fiendens kulor. Vagnarne på jernvägen mellan Valparaiso och Santiago voro fyllda af husgerådssaker och förskräckta passagerare. För att öka den allmänna förskräckelsen förmärktes två jordskalf den 27 på aftonen och halvet, upprördt ända från bottnen, vräkte under starkt dån vågorna upp på hamnpplatsen. Konsuls-kåren skickade en. protest till amiral Nunez, men Frankrikes och Envglands ministrar nekade att underteckna en dylik protest, uppsatt af amerikanska ministern Kilpatrick, den äldste af diplomatiska kåren. De chileniska myndigheterna i Valparaiso hade i början gjort sig i ordning att besvara spamonersas eld, men order kom från Santiago med förbud att lossa ett enda skott. Detta skulle också ej tjenat till mycket, ty artilleriet i staden belann sig i ett mycket dåligt skick. Skärtorsdagen och Långfredagen, som äro stora helgdagar för befolkningen af spanskt ursprung, tillbragtes under största oro och villervalla, invånarne rustade sig till flykt eller flyende med allt, som de kunde föra!