Aftonbladet – 18 maj 1866, sida 3

praktiske jordbrukaren har rätt i sin obenägenhet emot, eller vetenskapsmannen i sitt ordande för sågspånens och granrisets användande till foder. Vän af sanningen: Lotsuppassningen vid 1d5. I n:r 13 af Aftonbladet för innevarande år återgafs en del af en af sjökapten A U. Conradsen till lotsdirektören insänd klagoskrift mot Idö lotsar utanför Westervik. Med anledning häraf har lotsfördel ningschefen J. L. Windahl begärt plats i bladet för en af flera bilagor åtföljd förklaring. Vi återgifva här nedan sjelfva förklaringen. Då tidningens utrymme icke tillåter oss att efterkomma hr Windahls begäran om de vidlyfiiga bilagornas offentliggörande, anse vi oss böra vitsorda, att de bestyrka de i förklaringen förekommande uppgifter. Förklaringen lyder sålunda: Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan hr lotsdirektören med anledning af sjökapten A. W. Conradssons anmälan och klagomål anmodat mig att, såsom chef för Westerviks lotsfördelning, anställa allvarsam och noggrann undersökning såväl beträffande lotsuppassningens vid Idösund utöfning i allmänhet, som ock de i Conradssons skrift särskildt omförmälda fall, har jag den 21 Januari till kongl. lotsdirektörsembetet ingått med skrifvelse, med dervid fogade bilagor, af hvilka visar sig att samtliga de klandrande uppgifterna i kapten Conradssons skrift äro dels fullkomligt stridande mot andra vittnens intyg och rent af ogrundade, dels alldeles obehöriga. Kapten Conradsson uppgifver att han den 21 Oktober, kl. 8 på morgonen ankom utanför Idö lotsplats och ingick inom de yttersta grunden utan att lotsbåt syntes till, till följd hvaraf han måste vända och söka öppna sjön. Af undersökningen (Bil 1) äfvensom af det intyg (Bil. 3), som afgifvits af kaptenen å sluPen Josephina, hvilken samtidigt sökte och eröll lots, visar sig deremot att Conradsson icke varit inom grunden, utan vändt minst en half å tre qvarts mil derutanför, samt vidare att lotsbåt redan kl. 8 ordentligt visade sig och först lade till vid slupen Josepbina, som med den af kapten Conradsson förda briggen efter sig signalerade efter lots. Sedan här en lots aflemnats, fortsatte lotsbåten oaktadt den till storm öfvergångna väderleken sin färd mot briggen, hvilken likväl en liten momang derefter vände till sjös och slutligen nästan försvann ur sigte. Kapten Conradsson beklagar sig att han icke fått lots då han kl. !2 4 e. m. återkom och kl. !; 5 kommit inom grunden, samt att han, då han legat back der en timma, åter måste gå till sjös! Briggen blef kring kl. 4 e. m. verkligen synlig för utkiken på Idö ungefär tre mil till sjös, till och med innan lotssignal var hissad ombord. Lotsarne gingo då ej ut, emedan de insågo omöjligheten att före det snart inbrytande mörkret hinna ens halfva vägen till sjös, hvarförinnan fartyget säkerligen skulle vända ut från land. Kapten Conradsson uppgifver att han den 22 Okiober på f. m., dock icke förr än kl. !f2 10, lyckades erhålla lots ombord, hvilken infann sig i en särdeles liten båt, biträdd af en minderårig gosse. Undersökningen ådagalägger deremot att briggen före soluppgången bemärktes af utkiken, 3 å 4 mil till sjös, hvarefter icke mindre än J3:ne lotsar jemte den enes son oförtöfvadt begåfvo sig till sjös i vanlig lotsbåt och mötte briggen omkring kl. 9 eller !2 10 f. m., 2 mil utom Fyrken, som är det yttersta grundet i farvattnet. Lotsarne gingo alla tre ombord och en af dem öfvertog lotsningen. Klagoskriften förtiger helt och hållet att lotsarne mötte briggen så långt till sjös, emedan detta skulle hafva bestyrkt att de mycket tidigt utgått honom till mötes. Om kapten Conradssons föregifna hotelser till lotsen att till laga näpst anmäla hans försumlighet och lotsens med sjelfbelåten min afgifna Svar veta de 3:ne lotsarne icke det ringaste. Kaptenen visade tvärtom icke det minsta missnöje, utan frågade om de ville äta något och : tillade derefter att som han vakat under natten, ansåg han sig nu kunna gå till hvila. Kapten Conradssons anförda hörsagor, hvilka iro af samma beskaffenhet som hans egna uppgifter, torde få anses tillräckligt vederlagda af bilagorna 2 och 4, utfärdade af 20 nu här hemnavarande och en trån Wisby här liggande keppsförare, hvilka bestyrka att Idö lotsar oförvitligt uppfyllt sin skyldighet. Bil. 5 intygar att uppgiften om den på land örruttnande båten är ogrundad Slutmeningen i kapten Conradssons skrift, hvilcen icke förr varit införd, bör icke undanhållas ullmänheten. Dess sluttirad är verkligen karakeristisk, då den jemföres med de nu meddelade ntygen. Den lyder som följer : Utbedjande mig hr lotsdirektörens benägna ifverseende för det jag tagit hr lotsdirektörens lyrbara tid i anspråk med denna långa relation, år jag äran förklara, att jag med densamma cke afsett eller afser hvarken anhängiggörande Vf något åtal emot den ene eller den andre, eller rsättning för den förlust, som, genom lotsarnes örsumlighet mig enskildt drabbat, utan har jag insett för en ovilkorlig pligt emot alla sjöfaranle, hvilka förbi Idö söka inloppet till Westervik, tt öppet för hr lotsdirektören uttrycka den allnänna opinionen här på platsen.? Huruvida och i hvad mån kapten Conradsson erkligen eger någon del uti eller ens kännedom m den ifrågavarande besvärsskriften torde framleles blifva utredt. Starka anledningar förefin-i as likväl för den misstanke, att skriften utgått rån simma grumliga källa som en under sistidne höst ur Westerviks Veckoblad i Aftonblalet n:r 283 införd artikel med anledning afskowerten Prospers förolyckande i Spårösund, och wari äfven illvilliga och ogrundade beskyllninsar framkastades mot samma Idösundslotsar. Sällsamt är att klagoskriften ej inlemnats till otsdirektören förrän 39 dagar efter kapten Conadssons afresa, hvilket af lotsjournalen bestyres, och ännu sällsammare att kapten Conradsson, om skrifver en nitid och mycket öfvad handstil, inder klagoskriften, hvars text tydligen är af innan hand tecknat sitt namn med A. W. Conadsson, under det han å tvenne lotssedlar teckat: Axel U. Conradsen, således å de sistnämnle med ena dopnamnet utskrifvet och med enast ett s uti tillnamnet, andra olikheter att föriga. Westervik den 26 Januari 1866. J. L. Windahl. Bättegångsoch Polissaker. — Ång artygsbolaget Sandhamn mot kapten E. 7. Österberg m. fl. För någon tid sedan redojorde vi i denna tidning för ett mål mellan föremälde, namngifna parter, angående kapten E.G. )sterbergs skiljande från sin befälhafvareplats ångbogserbåten Sandhamn. Pa bolagsstämma den 31 Juli 1865 med aktieamma I nämnde ånghåt haclkto nå föralkame an