(Insändt.) Granris och sågspån. Hr professor A. Muller har, i en uppsatsi Aftonbladet, fästat jordbrukarnes uppmärksamhet få det stora värde som dessa tvenne ämnen, en igt hans förmenande, kunna hafva såsom utfodingsmedel för idisslande djur. Han har framhållit att en stor fördom herrskar emot deras användande, och detta är onekligen en sanning. Men då nu det mgalunda är utrönt om granris och sågspån med fördel kunna utfodras, eller utrönt till hvilken grad de kunna ingå i den dagliga utfodringen, 9 heller om ej störande verkningar på djurens helsotillstånd genom en dylik utfodring kunna uppstå, så vågar insändaren hemställa huruvida, Jå en agrikulturkemisk försöksstation finnes vid landtbruksakademiens experimentalfält, det ej vore all anledning för handen att der verkställa de ingalunda dyrbara försöken öfver nämnde ämnens fodervärden. För ett noggrannt försök, verkställt med tillhjelp af de intelligenta krafter som vid experimenta!fältet äro att tillgå, skola alla fördomar, vare sig för eller emot sågspånen och granriset — och detta till en vinst för sanningen, huru än resultatet må utfalla — försvinna, och erfarenheten afgöra: huruvida den praktiske jordbrukaren har rätt i sin obenägenhet emot, eller vetenskapsmannen i sitt ordande för sågspånens och granrisets användande till foder. Vän af sanningen: