Aftonbladet – 17 maj 1866, sida 2

I blickars glans och närde sin passion på all sätt, likt ett oförständigt barn. Han visst Jatt det var en dårskap och dock gjord han det; och det var kanske detta som gjorde honom så deltagande för Osborne I Ty Roger tänkte mycket mera på Osborne affärer än Osborne sjelf. Den sednare had emellertid dag för dag blifvit blekare och tröttare och såg ibland så sjuk ut, at squiren sjelf fann det nödvändigt för ho nom att stundom byta om vistelseort, hvar före han endast gjorde få och svaga in vändningar då Osborne talade om att rese bort. Det kostar i alla fall icke så mycket, sade squiren till Roger en dag. Jag vet ej huru han ställer för sig, men billiga ha hans resor blifvit; då han förr behöfde tjugu pund. bjelper han sig nu med fem. Men an och jag förstå ej mer hvarandras språk, det är saken, och mitt ordförråd är borta bara för de fördömda skulderna, som han aldrig vill tala om — börjar jag på det ämnet håller han mig på armslängd ifrån sig — det gör han, Roger — mig, hans gamle fer, som var hans käraste gunstling, då han var en liten byting, hög som sålt Squiren talade så ofta om Osbornes förbehällsamhet och blef dervid alltmera nedslagen och kinkig, så att Roger, som erhöll alla hans förtroenden, mången gång måste börja tala om draineringsarbetena, för att genom detta retmedel få honom att ett ögonblick glömma stackars Osborne. Mr Prestons ord hade gripit squiren djupt och han försökte ofta rättfärdiga sitt uppförande, såväl för sig sjelf som för Roger. Hvad kunde jag göra, Roger? Jag frågar — hvad kunde jag väl göra? Jag medser att jag var ursinnig — det var af många ;rsaker, det — då jag skickade bört föl