Aftonbladet – 16 maj 1866, sida 3

En svensk fånges rymningsförsök, (Shut från n:r 107) ?Vestra byggnadens vindar (det var under en af dessa som rymmarne hade sin 1okal) blefvo ej glömda. Bevakningen rörde sig än hit, än dit. Order utdelades till underbefäl och vaktknektar att noga undersöka hvarje vrå, och men vände upp och ned på allt som fanns på vindarne. Bevakningen använde till och med sina huggare för visitationen, men de voro till lycka för fåogarne alltför korta. Den fortsattes i vestra byggnaden oatbrutet till kl. 11 på aftonen. Då hade man enligt vanligt bruk bort få njuta ro och stillhet; men vederbörande voro af annan åsigt. Poster utsattes på vindarne, för att gripa oss om vi der skulle uppträda, och posterna talade till och med om räfoch vargheagel samt grofva snärpor. Detta tal var, som jag sedan erfor, endast en fint af bevakniogen, men den gjorde i alla fall å oss ett ytterst obehagligt intryck. Jag ade tillförne varit utsatt för dylika hårdsmälta ?blåbär?, och nu var jag alldeles icke angelägen att blifva trakterad med en dylik anrättning.? Visitationerna fortgingo alltjemt i fyra dagar — den 15, 16, 17 och 18 Juli — men ifrigast söndagen den 16:e, då man till och med började upppryta janelningen å ulk spinneriet och golfvet till väfskedsbindareverkstaden. Undersökningen skedde således i det allra närmaste grannskapet till fångarnes gömställe. Den öfvertygelsen var ock allmän, att flyktingarne icke kunnat lemna fästningen. hjuast af yxor och bräckjern samt så kallede visitationsspjut åstadkom åtminstone på mig det ohyggligaste intryck?, yttrar Andersson. Af bevakningens samtal, som ganska väl hördes af fångarne, inhemtade fångarne den 18:e vid middagstiden, att visitationen dagen derpå med än ytterli; grundlighet skulle fortsättas medelst golfvens och panelningarnes ppbr tande. De hörde äfven huru den yttre bevakningen ökats och formerats till dubbel bevakningslinea, för att lättare kunna iakttaga hvarje ovanlig företeelse äfven utom fäpgelset. Under tiden kom jag ofta? — yttrar Andersson — att tänka på orden: Hvart skall jag arme fly, hvart skall jag taga vä Fångarnes belägenhet var också förfärlig. För att undvika blifva upptäckta, nödgades de iakttaga den djupaste tystnad. Äfven om utrymmet hade medgifvit dem att förändra ställning, så vågade de det ej ett ögonblick, ständigt utsatta för att kunna genomborrag medelst visitationsspjuten. Hettan om dane, då solstrålarne föllo på takpannorna, var. förfärlig och Juftvexlingen ytterst ringa. Under hela tiden intet ögonblicks ro eller sömn! Dertill kom äfven hungern och törsten. Fångarne hade icke den 14:e, då de flydde in i den trånga skrui ben, ätit middag — den skulle, om lyckan varit med dem, förtärts i det fria, De hade doek Provianterat, och då aptiten kom, förtärde de en rågbulle och ljumt vatten till dryck. Törsten isynnerhet, ökad af oron och hettan, blef förfärlig. Redan på andra dagen var vattnet surnadt och fullt med infasionsjur; men det förtärdes ändå med begärliga het till sista droppan på andra dagen. Tärsten ökades alltjemt och nu tillgrep Bro. vall, som var starkare äP Andersson, det luidum de sjeltva kunde Producera: äfven let måste förtäras, med VÄämjelse af den ednare, men första dre dem. dertill. Då Bergvall gjordes uPPmårksam på det afskyvärda i denna der kede ban, aldrig rådlös, attänuy ett Medel fanns; han sadePSå länge mar icke är blodlös, behöfver Fo v af poesi ligger i Andersgoj rd, då hän, beskrifvande sin beläg agfhöt i lll Jak Fu ytkrer: Hrgu göre e j i dikivas velat utb ARBE a yktsort sot nå lat utbyta mintill aoma befintliga åh Svälbont sb, poor lada och lycklige djuren erbjödo sig dock bil flytta undan för mig. Nej — jag t et pinorum för att utbyta ryaringsecllen.? astän bättre tillredt — ehöfver väl jeke så inL gas, alt flyktin a under hela tiden voro sysselsatta med rn tänka planer för att komma ur det mera ohyggliga och förpestade gömstäl-et och för att vinna friheten. Men dem nav evakningen var alltför påpasslig och ig. Fäångarne hoppades genom sin tystnad unna uttrötta bevakningen och möjligen nedelst att anlita den medförda linan, vid rågot lägligt tillfölle fira sig ned på vestra yggnadens fånggård och derifrån, genom