Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 3

?Btt kort slutord om Afrikanskan?. Under denna rubrik har hr —m— i Dagblade )esvarat en i Afronbladet för den 2 Maj före kommande, af oss insänd artikel rörande nämnd; pera och, ehuru rubriken utvisar hr —m-s ön kan att blifva qvitt besvärliga interpellatörer inse vi oss böra i största korthet bemöta denn: lans andra uppsats i ämnet. Till en början tacka vi uppriktigt hr —mör hans oväntade medgifvanden om mll Hebbe örmåga, isynnerhet för det, att hon sjunge nusikaliskt, en af de, olyckligtvis, mest säll ynta egenskaper hos sångare och sångerskor. råga om de egenskaper, som rollen Afrikanskan: lramatiska sida erfordrar, har hr —m— en an 1an uppfattning än vi, och som sådant till sto lel beror på hvars och ens subjektiva tycke vista vi ej derom med hr —m—; men att han veträffande mill Hebbes förmåga i musikaliskt af seende att gilva partiet, efter den bevisning, v ro oss hafva härom lemnat, blott upprepärsin: våståenden, mäste: väcka: förvåning. Hr —m-— iheropar till stöd för densamma, dels att ml H:s mellanregister är försvagt, och dels at orkesterackompagnementet i Afrikanskan är bull ande. 1 Fidelio — en roll, som utan varmt vaturligt känsloutiryck och finare poetisk doft kulle blifva en platthet, och i hvilken ml H. nligt hr —me-seget omdöme, lyckats bäst, — nåste hon dock. nästan -ständigt röra sig på mel anregistret, och orkesterackompagnementet bil lar 1 denna opera ej blött en stark, men tä judmassa, för rösten vida svårare att beherrsk: in något Meyerbeers. orkesterparti... Med till redsställelse anteckna vi, att hr —m nu, fö utt nedsätta mll H., måste taga sin tillflykt til n jemförelse med det största, den musikaliskt ceniska konsten härregt, med sjelfvaste Jenn; Lind. Men på samma gång beklaga vi hr —mvärför, ty han kan då med nöje ej återse; åtfö as någon roll, på hvilken detta. stora snillesat in prägel, såsom Donna Anna, Agatha, Susanna srefvinnan, Marie, Norma, Sömngångerskan im 1. Den rollfördelning ivifrågavarande opera, h —m— önskar, tyckes efter hans andra uppsat rara fru Michaöli både såsom Selika och Inez nen, då detta lär vara omöjligt, bör väl ejInez oll förlora Selikas besättande med fru NL. di on, som hr —m-— väl måste .medgifva, passa vättre för Inez gom är koloraturparti. sAttdett ednare i Paris ej intresseratsåsom Selikas, kom ner sig väl deraf, ätt man der. sätter störst: ärdet på det pikanta, men vi hoppas. att Stoc iolm i detta afseende ligger öfver Paris. Huru slutligen de många anspelningarne i h -m 8 uppsats på en person, för-hvilkens stor: nusikaliska auktoritet, vida grundligare music n hr —m— bort böja sig, kunna ega det rinaste sammanhang med ämnet, äfven om: hi -m— gissat rätt, inse vi icke, men de blifva erkligt roliga, då hr —m-— härigenom blott lagt nnu ett misstag till sina många föregående.