Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 2

man för att hylla grefvens nya inspektor. Mr Sheepshanks var en gammal enkling, med inbitna ungkarlsvanor, som på marknadsdagarne hade stor böjelse för att besöka värdshuset, men som dock icke ogerna gaf små middagar för två eller tre förtros liga vänner, hos hvilka han i sia ordning alltemellanåt spisade middag. Men han var icke road al fruntimmerssällskap, som miss Browning prydligt uttryckte sig om hans ihärdiga nekande att emottaga inbjudningar af damerna i Hollingford. Han var nog litet förfinad att kalla dessa bjudningar tde der gummornas ständiga kältande, men derom hade de der gummorna naturligtvis ingen aning. Små biljetter, utan kuverter — sådana voro den tiden okända, men trekantigt hopvikta och ordentligt förseglade i ena hörnet, vexlades rätt ofta mellan mr Sheepshanks och mamsellerna Browning, mrs Goodenough med flera. Men det oaktadt hade den förre inspektoren högst sällan, om ens någonsin, bivistet dessa små tösupger, som så mycket brukades i Hollin; ford. 4Vigtiga affärer hindrade honom ailtid att Sbegagna sig af den artiga inbjudningen, för hvilken han emellertid bad att få sbetyga sin tacksamhet. Men nu, då mr Preston bosatt sig alldeles i närheten af Hollingford, inträdde en stor förändring. Han mottog bjudningar till höger och venster och steg följaktligen högt i de goda damernas tauka. BSällskaper gjordes till hans ära, Salldeles som om han varit en nygift fruX, anmärkte miss Phebe, och han infann sig öfverallt. tHvad är det väl hen är på jagt efter ?4 sade gamle Sheepshanks för sig sjelf, då han fick höra talas om sin efterträdares älskvirdhet, sällskaplighet, artighet och en