Aftonbladet – 15 maj 1866, sida 2

samla bränsle i skogen så mycket de ville och jag låtsade ej se att de fällde ett och annat litet träd, eller qvistade af de stora träden, och så skall jag höra sådant af den der förd— af en annans tjenstedräng! Men jag skall fortsätta det här arbetet, i trots af honom, det skall jag! Min rang, ja! En Homley af Hamley, har högre rang än hans herre, så lord ban är. Jag skall fortsätta arbetet — du skall se att jag gör det, Roger! Jag skall skaffa penningar, om jag också skall gå till judar och ockrare; Ösborne har visat mig vägen till dem, och Osborne skall en gång få betala dem — det skall han! Jag behöfver e) svälja förolämpningar. Du skulle icke hindrat mig, Roger! Jag borde dock fått piska upp honom!4 Squiren fortfor sålunda att reta upp sig sjelf, och hade kanske till sluts vändt om för att tukta föremålet för sin vrede, om ej Silas lilla sonson kommit springande, och ropat, med andan i halsen: Förlåt, sir, förlåt, squire, men mamma har skickat mig efter er: farfar vaknade upp så tvärt och mamma säger att han dör och ber att pi skall komma; hon säger att det vore en sådan godhet af er, sir.5 Far och son begåfvo sig skyndsamt till stugan. Squiren yttrade ej ett ord, men var till mods, som om han hastigt blifvit förd omkring af en hvirvelvind och derpå nedsatt i en stilla och fridfull dal. TRETTIOFÖRSTA KAPITLET. Cyntias koketteri. De blickar, hvarmed mr Preston betraktade de båda män som nyss lemnat honom, voro naturligtvis allt annatän vänliga. Han hade redan förut af många skäl ansett sig