Aftonbladet – 14 maj 1866, sida 3

HUB BRUNA MUVETA PÅ SUMIS PIRIDbl ce svårt att förutsäga. BSävidt kändt är, bar ingen at de Londoner-firmor, som med Sverge stå i betydligare handelsförbindelser, haft något att ekaffa med dessa vådliga affärer, utan synes den legitima handeln kunna och böra gå sin jemna gång ostörd. Vi hoppas detta desto hellre, fom, äfven om ett olycksbådande krig utbrister på kontinenten, våra intressen endast kräfva den fullständigaste neutralitet i tanke, ord och handling. Ännu några för det allmänna vigtiga rättsfrågor. Om en inhemsk industriidkare kan lemna en i alla afseenden lika god vara som utländningen, så frågas: 1:sta). Eger den inhemska industriidkaren ingen företrädesrätt framför utländningen att erhålla arbeten för statens och kommunens räkning på grund deraf, att den förre betalar skatt till staten och kommunen, hvilket den sednare deremot icke ör? i 2:dra). Om nu den inhemske industriidkaren skulle ega någon sådan företrädesrätt, bör då statens eller kommunens styrelse lemna sina arbeten till utländningen utan täflan med den inhemske industriidkaren, och 3:dje). Om sådan täflan bör ega rum, huru bör den då anordnas, så att ej någon rättskränkning kan uppstå. Dessa frågor torde benäget besvaras af dem som kunna det. Afven anhålla vi parias, i all ödmjukhet, hos den stränge, teoretiskt-ekonomiske författaren i Aftonbladet för den 26 Mars att få göra bonom följande, i god afsigt framställda, enkla, praktiska frågor: Antag t. ex. i ett fall, att staten beställer ett arbete hos en inhemsk industriidkare och att denne derå förtjenar 100 rdr samt af dessa betalar 1 rdr i skatt. Antag vidare, att staten i andra fallet beställer samma arbete till samma pris hos en utländsk fabrikant och att äfven denne förtjenar 100 rdr derå samt betalar 1 rdr i skatt till sio regering; då frågas ar ej vår regering i förra fallet ökat och i sednare fallet minskat sin statsinkomst med 1 rdr? Har ej den inhemske industriidkaren i förra fallet vunnit 99 1dr, då han deremot i sed nare fallet gått miste om 99 rdrs förijenst? Har ej vår regering i förra fallet beredt en möjlighet för den inhemske industriidkaren att genom ökad kapitaltillgång och utvidgad rörelse framdeles förtjena ännu mer, och följaktligen att ockeå skatta mer till staten, då den deremot i sednare fallet tillskyndat en utländek regering och utländsk fabrikant en fördel, på samma gång den beröfvat sig sjelf och den inhemske industriidkaren densamma? Industriidkäre. Vi hafva desto mindre velat vägra plats för förestående insända artikel, så snart vårt under riksdagen strängt anlitade utrymme medgifvit dess införande, som den värde industriidkaren? redan synes hafva rätt mycket modifierat sina tidigare åsigter, hvilka vi i den åberopade artikeln den 26 Mars bekämpade. Det då vederlagda påståendet innefattade, att svensk industriidkare hade rätt att för arbeten, som för statens eller kommunens behof utfördes, fordra högre betalning, än utländningen för samma arbete borde tillkomma. Vi gendrefvo detta, enligt vår tanka; öfverdrifna anspråk att till grundsats upphöja misshushållningen med och sköflingen at allmänna medel, vid hvilkas användning vi tro att icke mindre sparsamhet och klok omtanka bir iakttagas, än hvar och en enskild i sin hushållning söker tillämpa. Vi ådagalade, att i annat fall den ene medborgaren, förbrukaren, skulle göras dubbelt skattskyldig under den andre, industriidkaren, nemligen icke blott omedelbart för hvad han sjelf behöfde köpa, utan ock medelbart för hvad staten och kommunen måste förskaffa sig och hvartill hvarje medborgare i mån af sina tillgångar måste lemna bidrag. Att industriidkaren? funnit oss stränga i förfäktandet af det allmännas rätt gent emot de enskilda anspråken må frår hans ståndunkt kunna förklaras; men den jämmerliga Parias-klagan, som den välförtjenta tillrättavisningen framkallat, torde svårligen tillvinna sig någon aldrig så litet tänkandes deltagande. Industriidkarens nu framställda frågor skola vi, också i den bästa välmening, söka enkelt och praktiskt besvara: 1:o. Arbetets beskaffenhet och pris, icke wrbetarens nationalitet, anse vi böra vara let enda företrädet bestämmande, ehvad rågan gäller arbeten för statens, kommuens eller enskildes räkning. 2:o. Derföre bör statens eller kommuens styrelse aldrig från fri täflan utestäna, hvarken den inhemske industriidkaren ller utländningen. 3:o. Genom denna fullkomligt fria täflan och endast genom denna förekommes hvarje ättskränkning. Vi hafva uppställt svaren i lika ordning ned industriidksreus frågor; och vi hoppas . vafva varit fullkomligt tydliga. Med arbetets beskaffenhet och pris sågom l: