Aftonbladet – 14 maj 1866, sida 3

liknande den som understundom användes för att genom uppställande af gamla medsökande utestänga någon farlig kandidat från förslaget. Konsul Pettersson började nemligen agitera för att det första förslagsrummet skulle gifvas åt en gammal magistratssekreterare, hr Holmer, som, vid en älder mellan 60 och 70 år, är så skral och sjuklig, att han knappast kan tala, mycket mindre skrifva och om hvilzxen ingen hyser den föreställningen, att han verkligen skulle kunna sköta borgmästarebefattningen. Då denne antingen fölle -ifrån eller kunde få afsked med pension, kunde rådman Pettersson, som under tiden skulle få förvalta borgmästareembetet, ha goda utsigter att erhålla platsen. Men man stannade ej vid öfvertalanden och vigilans för detta ändamäl, utan tog sin tillflykt till åtgärder af en ganska egendomlig natur. Eftermiddagen före valdagen och äfven på morgonen samma dag valet skulle ske, lät man med lokalposten tillställa omkring 300 af de väljande anonyma bref, hvartdera innehållande en valsedel, men på alla valsedlarne i första rummet hr Lindahls namn. Valmännen, som visste, att hr Lindahl försmått all vigilans och alla uppvaktningar, i det han trott att endast de väljandes fria öfvertygelse borde göra sig gällande, blefvo i hög grad öfverraskade och förtörnade öfver att han — såsom de trodde — på sådant sätt i sista stunden ville inverka på dem, och han förlorade härigenom ett betydligt antal röster. Detta var emellertid helt och hållet efter uträkning; ty det var från konsul Pettersson dessa anonyma bref utgingo, enligt hvad numera lärer vara fullt säkert konstateradt. Förslaget blef sådant denne hade önskat, så att hr Holmer erhöll första, hr Lindahl det andra och hr Pettersson tredje rummet. Oafsedt den större eller mindre framgång som denna intrig i den högsta och afgörande instansen kan röna, anse vi densamma vara af en så illistig beskaffenhet, att vi fannit densamma böra komma till alla vederbörandes -— deribland hr justitiekanslerens — kännedom. Vi anse det vara af vigt för det allmänna, att icke af personliga intressen förestatvade, till sitt väsen och sin form lumpna och skamliga tillställningar få ostraffadt göra sig gällande vid fråga om tillsättningen af så vigtiga administrativa och domareembeten, som borgmästarebefattningen i en af rikets största och vigtigaste städer.