Aftonbladet – 14 maj 1866, sida 3

En straffbar val-intrig. Det är bekant, att vid valhandlingar med afseende på sådana sysslor och befattninger, hvilkas tillsättande mer eller mindre beror af val, intriger och kabaler ganska ofta göra sig gällande. Mångahanda berättelser äro i omlopp om de manövrer och olikartade medel att vinna eller imponera på folk, som understundom användas vid restval. Någonting dylikt har man äfven rsport vid ett och annat val för upprät tande af förslag till borgmästarebefattningar. Erfarenheten i detta hänseende har framkallat de allvarliga straffbestämmelser, som i den nya strafflagens 10 kap. 15 förefinnas med afseende på den som i val obebörigen verkar. Det är af vigt att lagens stadgande i detta fall icke blir en död bokstaf, och då dessutom framgången af så: dana intriger kränker det allmänna rättsmedvetandet och menligt inverkar på den offentliga moralen, anse vi det vara pressens pligt att till allmän kännedom framdraga gröfre tilltag af denna art, som eljest skulle få passera utan all näpst. Vi ha sedan någon tid tillbaka mottagit en mängd bref och uppsatser, dels anoryma, dels undertecknade med kända och sktade namn, hvilka afsett att fästa vår uppmärksamhet på det för någon tid sedan förrättade borgmästarevalet i Carlskrona och de skandaler, som dermed varit förknippade. Då vi emellertid endast ogerna inlåta oss på förbållaudena i aflägsna för oss obekanta orter, isynnerhet då oriens egna tidningar derom ingenting ha att förmäla, havi, innan vi velat vidröra ämnet, sökt kontroller och närmare upplysningar och dervid vändt oss till de bästa och tillförlitligaste källor, bland annat till länets rättrådige, folklige och så allmänt aktade och värderade höfding. Förhållandet lärer i korthet vara följande: Insigten derom, att borgmästarebefattniagen i en sådan stad som Carlskrona icke bör betraktas såsom en sinekur, utan att dertill kräfves en man med förmåga och energi, var bland stadens invånare temligen allmän och man var ense derom, att bland de sökande funnes en person, som i framstående grad vore i besittning af de erforderliga egens:aperna, nemligen amiralitetsauditören Lindahl, hvilken förut varit polismästare i staden och i denna egenskap samt sedermera såeom stadsfullmäktig och landslingsmån och i en mängd andra kommunala förtroendeuppdrag och befattningar haft tillfälle både att göra sig känd och attådagalögga sin förmåga, Det fanns emellertid ett privetintresse i staden, som icke kunde finna sig vid att nyesnämnde person skulle er hälla befattningen, hvilken man då kunnat antaga att han under en följd af år skulle kommit att bekläda. En konsul Pettersson, som synes ha anspråk — vi känna icke i bvad mån grundade — att utöfva ett extraordinärt inflytande på stadens angelägenheter, ville gerna ha sin bror, en yngre rådman Pettersson, placerad i borgmästarestolen, Men då rådmen Pettersson ännu var alltför litet meriterad, för att kunna ifrågakommn vid eidan af auditör Lindahl, beslöt man att begagna en metod, i någon mån