Aftonbladet – 12 maj 1866, sida 2

Rörande kassans användande voro deremot meningarne delade. Afdelningen hade föreslagit att använda de befintliga tillgångarne, uppgående till omkring 17,000 rdr, till grundplåt för bildande af en pensionsfond för rikets presterskap. Dr Ternström uppläste ett skriftligt anförande, hället i en särdeles komiskt-patetisk ton, som väckte stor munterhet till och med inom högvördiga ständet, och hvari tal. liknade ståndet vid en man som gör sig beredd att skiljas hädan och derförinnan vill gifva sin yttersta vilja tillkänna, samt förklarade sig djupt gripen af stundens högtidliga allvar. Tal. hade haft en tanke, som föreföll honom vara af ett bättre ursprung än af honom sjelf?, nemligen att af ståndets arkivkassa bilda en stipendiifond för medellösa teol. studerande vid rikets universiteter, hvilka egna sig åt den rena evangeliska kyrkans tjenst. Dermed skulle högvördiga ståndet ät sig resa en oförvansklig äresiod med en ?passande inskription? — Högv. presteståndets stipendiifond, eller nägot dylikt —, och stipendiaterna skulie då välsigna det sista presteståndet. Tal. satte så högt pris på deuna ofvanefter komna id6, att han skulle tycka sig icke förgäfves ha bivistat den sista ståndsriksdagen, om den finge framgång. — Ett tredje förslag framställdes af biskop Anjou, som ville använda räntorna att trycka ståndets gamla handskrifna protokoller! Och i motiveringen till detta förslag fick man höra något, som numera förefaller såsom ett väl djerft påstående. Det skulle nemligen vara ett ständet värdigt sätt att visa, det högv. presteståndet ännu är, liksom det alltid varit, den fosterländska bildningens representanter ! Vid diskussionen härom förordade dr Sandberg pensionsfonden, ehuru han gom vanligt misströstade om att få en sådan till stånd. Några talare hyllade samma mening och yttrade samma misströstan om möjligheten. Orsaken dertill framlyste mer än väl vara, att ståndet villhna en pensionsinrättning, utan att sjelf bidraga dertill, men ingen kom sig töre med att uttala detta förr än prosten Westin fick ordet. Han tyckte att pensionsfonden skulle ge stöd åt den ofta hörda beskyllningen att presteståndet varit vid riksdagarne blott för att bevaka sina egna intressen, och dessutom kunde ju icke bli nägot deraf utan — statsanslag, och dertill vore väl icke synnerligt stor utsigt. Men som ståndet tvertom varit här för att bevaka kyrkans intressen, så förordade tal. stipendiilonden just för kyrkans skull, som alltid behöfver lärare. Efter åtskilligt parlamenterande segrade pensionsförslaget med 19 röster mot 15. I jd af detta beslut kommer kassan att tillsvidare öfverlemnas åt en förvaltningskomite, bestående af några pastorer i Stockholm, hvilka skola insända räkenskaperna för att revideras till domkapitlet i Upsala. Afdelningen och dr Sandberg ville nödvändigt att erkebiskopen? borde få äran af detta arbete, men erkebiskopen och talmannen? tycktes gerna afstå detta nöje, och ansåg nog att beslutet talade om domkapitlet, enär erkebiskopen såsom dess ordförande deruti vore inbegripen.