Aftonbladet – 12 maj 1866, sida 2

STOCKHOLM des 12 Maj. Bränviwnstillverkningslagen är — öfverläggoingsämnet för närvarande hos ständerna, d. v. s. hos tre af riksstånden, ty bondeståndet har beslutat att först om onsdag taga om hand denna brännande? fråga. På riddarhuset började behandlingen deraf redan i går afton, och utkämpades då en het strid om det kongl. förslaget att trigifva bränvinsbränningen med hänseende till tiden. Det sammansatta utskott, som beredt detta ärende, hade i denna punkt gått ett steg längre än det kongl. förslaget och hemställt, att af de 24 terminer i hvilka året skulle indelas, tillverkaren finge välja hvilken eller hvilka och huru mänga han behagar. Adeln stannade dock vid hvad K. M:t föreslagit, eller att två sådana terminer, eller en månad skulle blifva minsta tid för hvilken anmälan om tillverkning må ega rum. Borgareståndet har deremot i denna punkt biträdt utskottets åsigt, hvaremot presteståndet ansåg det böra blifva vid det gamla. Den andra vigtiga principfrågan i betänkandet angår borttagandet af nu gällande bestämmelse om 1000 kannor såsom högsta tillåtna tillverkniogsqvantitet pr dygn. Afven härom har en ytterst skarp strid förts på riddarhuset. Grefve E. Sparre deklamerade och gestikulerade emot den föreslagna reformen med en ifver och en patos, som gjorde fullt befogad hofstallmästaren Tornerhjelms anmärkning, att man med anledning af grefve Sparres uppträdande måste fråga sig sjelf om fäderneslandet var i fara. Det var för öfrigt en högst besynnerlig logik i grefve Sparres resonement. Det gick naturligtvis ut på, att om tillverkningsqvantiteten blefve beoränsad, så skulle bränvinsbränningen dragas från jordbruket och till städerna, men bland de anförda skälen var äfven det, att tillverkningen i stor skala är ojemförligt mycket fördelaktigare än i mindre skala. Drar man konseqvensen ur detta resonement, så kan den icke blifva någon annan, än att lagstiftningen bör ställa så till, att det arbetas på ett sätt, som är ekonomiskt ofördelaktigt. Lyckligtvis biträdde ridderskapet och adeln icke dessa besynnerliga statsekonomiska teorier, utan sedan flera talare visat, att borttagandet af maximum ir vilkoret för atttillverkningen skall kunna så bedriivas, att den kan täfla med andra länder och någon export komma i fråga, blef utskottets förslag bifallet. Borgareståndet har i denna punkt fattat enahanda beslut som adeln, men presteståndet har förkastat såväl detta som öfriga förslag, som gingo ut på att låta handteringen utveckla sig till en ordentlig fabrikshandtering. Deremot hyste de högvördige ingen betänklighet vid att i strid mot utskottets hemställan bifalla K. M:ts förslag om tillverkningsskattens förhöjande till 75 re pr kanna. Bondeståndet har bifallit 1tskottets förslag, att stanna vid nu fasttällda belopp, 60 öre. Presteståndet förehade i går afton frågan om utvidgande af det i rikets ständers hus vefintliga arkiv och bibliotek samt anviande af medel dertill, och bifölls dervid vad statsutskottet i sådant hänseende förelagit. I sammanhang dermed diskuterades len hittills uppskjutna frågan om hvad stånlet skulle göra med sitt enskilda arkiv och vibliotek samt arkivkassa. Ståndets enkilda utskotts lagafdelning hade föreslagit tt genast efter riksdagens slut öfverlemna åväl de handskrifna som tryckta handlin arne till riksarkivet att der särskildt föraras, hvilket också bifölls.