Aftonbladet – 11 maj 1866, sida 3

rättnällandet al ce fördrag, som Storbritan nien undertecknat. TYSKLAND ocH ÖSTERRIKE. Både i den diplomatiska notvexlingen och de militära förberedelserna har vumera in trädt en febersktig skyndsambet, som an iyder att man på alla sidor anser det ögon blick nära då striden skall börja. Både Österrike och Preussen ha tillställt sina re presentanter vid utländska hof cirkulärer hvari de försvara sina åtgärder och söks välta skulden derför på hvarandra. Öster rike har besvarat den sista Berlinernoten hvari fordrades fuliständig afväpning, med ett kort och bestämdt afslag, hvari det förbehåller sig att sjelft afgöra hvilken betydelse bör tilläggas Italiens fredliga försäkringar. Erkebertig Albrecht har afrest till Verona och general Benedek har den 2 dennes blifvit utnämnd till generalissimus öfver nordarmen. Emellertid fältherren icke hysa stort förtroende till segern om ej befälet anförtroddes åt pröfvade generaler. De sednaste telegremmerna visa i hvilket omfång Preussen rustar. Preussiska krigs styrkan indelas i 8 armekårer utom gardeskären ; af dessa voro till slutet af April 2 armåktrer satta på krigsfot; efter krigs rådet den 4 Maj vidtogs samma åtgärd med 5 andra kårer och efter hvad af agens telegrammer synes är nu befallning irdad om hela preussiska armens mobilisering. Denna belöper sig på fullständig igsfot till 350,905 man, kåävalleri och artilleri inberäknede. Dock finnes dessutom en reserv på nära 124,000 man samt 158,000 man besättningstrupper. Österrikes samtliga truppstyrka utgör enska uppgifter 551,70 man. Dess utverlägsenhet i numeriskt hänseende är således pätaglig, men man avtar i allmänhet att kejsarstaten har svårt att mobilisera mera än 400,000 man. Då en armå af 160 tusen man användes uti Italien, återstå omkring 240,000 att disponera mot Preussen, hvars arme dock i afseende på materiel och utrustning hör til de förnämsta. Å andra sidan heter det likväl utt mean sednast inom loppet eftre månader ämnar uppbringa armen till 700,000 man, och att tör detta ändamål ej blott hela reserven inkallas utan ierjemte två rekryteringar komma att verks. Order om hela srmåns mobilisering ser redan vara utfärdad. Nordarmen koncentreras vid schlesiska gränsen, och slottet Pardubilz ordnas till högqvarier. Samtidigt med de militära rustningarne vidtaga bäda stormakterna omfattande finansiella åtgärder. I Berlin hölls den 5 denpes en sammankomst med åtskilliga preussiska och franska finansembetsmän, och ryktena om försäljning af de till 95 millioner thaler taxerade koldistrikten vid Saarbräck uppdyka ånyo. — Wienerzeitung meddelar en förordning som ålägger alla statskassor att emottaga de emitterade enoch femguldensnoterna till deras fulla värde i skatteliqvid samt att åter utgifva dem till samma kurs. Sedelmassan skall inskränkas till 150 mill., om hvars inlösning man framdeles vill rangera. På de preussiska bladens hänande anmärkningar om Österrikes finansielia förlägenhet svarar en officiös Wienertidning: ?Det är nog möjligt att vi äro fat tiga på silfver och guld, men det gifves tider då jern och bly stå högre i pris; med jern och bly kunna: vi, och om det icke kan bli annorlunda, skola vi betala. Den brännande trögan för ögonblicket är Preussens konflikt med Sachsen, som upp: manat förbundsdagen att hänvisa Preussen till förbundsaktens 11:ie art., men på samma gång enligt 19:de urt. bemyndiga Sachsen alt fortsätta sina rustningar. Denna I 9:de art. säger nemligen att dei åligger förbundet att sörja för upprätthällandet och okränklarheten af bvarje förbundsmedlems besittningar, då det är att befara strid mellan förbundsstater elter fiendtligheter redan yppats. Härom skulle voteras i onsdagens plenum. Under tiden har Sachsen lugnt fortsatt sina rustningar, hvaraf kan slutas tt man är på förband säker om förslagets pntagande; detta bekräftas ytterligare deraf att deltagarne i Augsburgerkonterensen äfven påskynda mobiliseringen af sina trup per. Och det kan följaktligen anses otvifvelaktigt att ett preussiskt anfall på BSach sen kommer att besvaras med en krigsför klaring från Baiern, Wiirtemberg, HessenDarmstadt m fl. Både Österrikes fas a hållning och Sachsens försmädliga svar på hr Bismarcks hotelser antyda att Österrike och Melianstaterna komma att förena sina krafler till gemensamt motstånd, — Dessa sednare synas för öfrigt blifva ganska respektabla, om man får tro hvad som berättas från Stuttgart, att Wirtemberg mobiliserar 30,000, Baiern 150 000, Baden 20,000, Hessen 18,000, Sachsen 40,000 och Hannover 36,000 man. Om mordförsöket mot grefve Bismarck innehäller Berl. Nat. Zeitung för i måndags afoa följande: ?I dag på eftermiddagen gjordes ett mordförsök mot grefve Bismarck. Då han straxt efter klockan 5 till fots återvände från kungiga palatset utefter den stora stråkvägen Unter den Linden? aflossadesi grannskapet v: ryska ministerhotellet fem revolverskott, af hvilket dock intet sårade honom, ehuru sit eönderslet hans rock på bröstet. En balaljon af andra gardesregementet kom just detsamma från Brandenburger-porten. Grefven vände sig om och grep mördaren; en oflicer och nägra soldater samt flera civila personer skyndade till bjelp, hvarpå möraren fördes till närmaste polisvakt. Grefren fortsatte sin väg till fots. Mördaren eskrifves som en elegant klädd ung man om ungefär 20 år. Då konungen blef unlerrättad om hvad som händt, begaf han ig till hr Bismarck, äfvenzom prins Karl, ältmarekalken Wrongel m, fl. höga personer. Ett extrablad till N. A. Ztg berättar, att yrefven i närheten af ryska ministerhotellet hörde två skott bakom sig. Han såg sig Jå om och fann framför sig en liten, några och tjugo års man, som för tredje gången jade an på honom med en revolver. Grefven rusade emot mördaren, just då han sköt och åter felade. Då han samtidigt såg sig thållen vid bröstet och högra havdleden, a mm mad wanaten