Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 3

SR Nr rr ra oo Oma Po BE OR garne med den obehagliga påföljden, att allmänheten i torrväder måst vandra likasom i mjöl och i våtväder i välling. Rättegångsoch Polissaker. — Stockholms läns cellfängelse. Derstädes hölls i förgår ting, hvarvid åtskilliga mål förekommo, bland annat ransakning angående det i Skå prestgård nyligen föröfvade mordet. Den första fången, som infördes, var en ung flicka, anklagad och häktad för barnamord. Hon hade varit i tjenst på Ljusterön och sökt för det folk, hos hvilket hon tjenade, dölja hafvandeskapet. Då matmodren misstänkte förhållandet, iporde hon flickan härom, men denna nekade. lickan skötte oafbrutet sina sysslor ända tills någon dag i sistlidne Mars, då hon klagade öfver illamående samt lade sig. Matmodren, som nu följde alla hennes steg med uppmärksamhet, såg henne om en stund gå ut, hvarpå hon åter inkom, lade sig och somnade. Matmodren begaf sig då efter till de ställen å gården, dit hon sett flickan gå. I ett uthus fann hon då spår, som angåfvo att förlossningen der egt rum, men fostret kunde ej igenfinnas, hvarföre hon begaf sig upp på en vind, der flickan hade sin kista stående. Derur hörde hon ett besynnerligt qvidande ljud samt påträffade efter mycket sökande nyckeln till den låsta kistan, i hvilket det fullgangna fostret anträffades, inlindadt itrasor och ännu vid lif. Barnmorska efterskickades genast och all möjlig omsorg egnades barnet, men dels il. följd af den kyla, hvari det under s timma redan legat, dels i anseende till en skada, som: det vid födseln erhållit i hufvudet och som enligt medikolegal besigtning varit af dödande beskaffenhet, afled det inom kort. Den anklagade sökte göra troligt, att hon ej haft för uppsåt att bringa barnet om litvet. Genast efter födseln hade hon tyckt det vara dödt, men då hon uppkommit på vinden dermed, hade hon märkt, att det haft lif, då hon nedlagt det i kistan, för att sedan omtala förhållandet för matmodren. Detta påstående motsades likväl af de åberopade vittnenas berättelser, hvaraf dels framgick, att flickan hela tiden nekat till hafvandeskapet, dels efter förlossningen likgiltigt gått in och lagt sig, utan att underrätta matmodren om hvad som händt. Hon dömdes för sitt onaturliga brott till 7 års straffarbete. Sedan ett par andra mål förevarit, företogs slutligen ransakningen om det i Skå prestgård begångna mordet. ill en början upplästes vederbörande kronolänsmans rapport och de protokoller, som blifvit förda vid den om mordet hållna preliminära ) undersökning jemte obduktionsprotokollet. Deraf inhemtades hufvudsakligen följande: Den 27 April omkring kl. 7 morgonen hade pigan Carolina Carlsdotter gått ut i ladugården för att mjölka. Då hon der dröjde längre än vanligt, väckte detta förvåning, hvarföre en af döttrarne , i huset utgick, för att höra efter orsaken till dröjsmålet, då hon fann Carolina liggande utsträckt och liflös på ladugårdsgolfvet tätt bredvid de tvenne kor, som hon haft att mjölka. Förskräckt häröfver och troende till en början. att flickan träffats af blodslag, begaf sig ml Brolin, då ingen karl fanns hemma i prestgården, utom den sjuke och sängliggande gamle fadren, till nära boende grannar, påkallande de-l ras hjelp. Tre personer begåfvo sig nu till ladugården, der de anträffade Carolina liggande död i en pöl af blod med flera svåra skador i hufvudet, synbarligen tillfogade med hvasst tillhygge. Mordet hade blifvit begånget under det hon varit sysselsatt med mjölkningen, ty den ena kons spenar voro utmjölkade, men den anIras blott till hälften. en stenkruka, hvari hon mjölkat, låg kullslagen bredvid henne. Obluktionsprotokollet innehöll att hon i hufvudet nade flera huggoch krossår, hvilka synbarligen olifvit åstadkomna med en ne Två af dessa mugg hade medfört ögonblicklig död, enligt läxarens intyg. Som dörren till ladugården beanns stängd inifrån, antages att mördaren incommit genom dörren öfver gödselstaden, bakfrån smugit sig på Carolina samt tilldelat henne let första slaget, så att hon fallit af den pall, warpå hon under mjölkandet suttit, hvarefter nördaren fullbordade den hemska gerningen. Misstanken för det begångna brottet har fallit vå sonen i huset, Willehard Brolin, hvilken till Värvarande cellfängelse infördes kort efter brot-F ets begående. Att den unge olyckliga mannen cke är vid sina sinnens fulla bruk framgick tydigt af ransakningen med honom. corbemälde mll Brolin, som öfvervar ransaklingen, meddelade härefter angående brodren Willehard följande upplysningar. Han hade alltfrån yngre åren, liksom sina öfriga två bröder, istats i hemmet samt skött landtbruket, utom lh inder en kort tid för 5 å 6 år sedan, då han enomgått Waårby landtbruksskola. Före denna id hade han aldrig visat någon sinnesrubbning, nen efter hemkomsten från Wärby hade han nsjuknat, såsom hon ville erinra sig, i hjernch nervfeber. Efter denna tid hade fan stundm förefallit underlig, hvilket förnämligast ypat sig då någon af familjens medlemmar injuknat. Vid dessa tillfällen hade han låtit undalla sig yttranden, som antydde att han befaat förgiftningar. Sjelf syntes han också ha ruktat för förgiftning, enligt hvad systern uppaf. Alltsedan den gamle tadren, som efter att! h 30 år varit komminister i Skå, men numera lifvit utnämnd till kyrkoherde i Hacksta och H söth, hvilket pastorat han skulle tillträda den ti s p D me — —— cSR Bet nn a PB HH Maj, för någon tid sedan hastigt insjuknat, jade Willehard visat mycken oro. Den 27 April tidigt på morgonen, ett par timnar före mordets begående, hade Willehard mmit in till den sjuke fadren och frågat en f systrarne, som då var inne, hvad som fanns ett par på bordet stående koppar. Han hade ti tslagit deras innehåll, derefter nedgått och hemat upp en flaska friskt källvatten, hvarefter han S örklarat det han ensam ville sköta fadren, annärkande, att denne då snart skulle blifva frisk. Jenna önskan hade afböjts af fadren, som fördarat, att döttrarne lemnade honom öm vård, amt att Willehard behöfdes ute för att sköta andtbruket. Deröfver hade denne blifvit upp-b ;ragt samt yttrat vid utgåendet ur fadrens rum : 12 Det är då så godt att jag tar afsked af påppa! Imkring kl. 7, då pigan Carolina begaf sig ut ill ladugården, hade Willehard på en närbeläPp en backe varit sysselsatt med vedhuggning. in stund före kl. 8; och innan mordet upptäckn es, hade han varit inne i boningshuset som hati tigast, dervid han ätit något, hvarefter han kyndsamt begifvit sig ut på gärdet. Han lemnades under dagens lopp i ro, men vå aftonen vid den preliminära undersökning, om hölls af länsman Aurelius i en närbelägen ranngård, blef Willehard tillkallad, dervid han risade den största likgiltighet för hvad som vändt och förnekade helt och hållet att hafva ågon del i pigan Carolinas död. Sedan förenämnde upplysningar blifvit lemrade, fick mil Brolin enligt sin önskan afträda, varefter den anklagade infördes. Han är en 30 års karl, medelstor och smärt ill växten, med reguliera ansigtsdrag, men hans tirrande, själlösa ögon och det hårda, för sin-S iessvaga egendomliga ljudet i rösten jemte enly iss hastighet i talet, förrådde genast vid första var, som han afgaf, att han ej eger sina sinens fulla bruk. Det med honom hållna långariga förhöret hade mera karakter af ett vänigt samtal mellan domaren och honom än en ansakning. Han besvarade i allmänhet med ogiskt sammanhang de till honom ställda fråsor, röjande dock dervid stor aktsamhet att yttra lågot, som kunde gifva stöd för misstankan mot wonom att ha begått brottet eller föranleda till len tron, att han icke skulle vara fullkomligt lok. Vid alla de upprörande detaljer om morlet, som berördes, visade han den fullkomligate känslolöshet. Icke en gång då den yxa, han nder vedhuggningen begagnat, och å hvars acke spår af blod syntes, förevisades honom ch sattes i hans hand) förmärktes minsta rycking i hans ansigtsmuskler eller ringaste föränring i hans entoniga, hastigt flödande, känslosoa tal Under det han atvaf sjna SVA, blicNO 5 jjpr