Aftonbladet – 9 maj 1866, sida 2

ast: Framlidne komminister Ignell var en sålan person. Han var prest, men vågade ikväl på egen hand söka efter sanningen ch, hvad värre var, inför den bildade allnänheten framlägga resultaterna af sina orskningar. Deriör blef han af statekyrans presterskap hatad i lifvet, och detta vat har långt ifrån lagt sig ännu efter dö: len. Frågan om pension åt hans enka blef lerför ett kärkommet tillfälle för prestetåndet att utgjuta sin galla öfver den afidne, och detta tillfälle omfattades med så mycket större begärlighet, som ståndet ovanigt nog kunde operera i skydd af bondeståndet, hvilket som bekant också, ehura uf helt andra skäl, afslagit den ifrågasatta bensionen. Den korta, men karakterietiska diskussionen härom inleddes af dokior Moberger, som, Punder förutsättning att ståndet villigt medsäfve, det äfven andra personer än prester kunde göra sig förtjenta om fäderneslandet, bad ett få fästa uppmärksamheten på det säregna förhållandet, att häradshöfding Levins enka med 3 barn erhållit en pension af 300 rdr, hvaremot utskottet åt kommini; ster Ignells barnlösa och icke synnerligen nödställda enka beviljat 400 rår. Talaren hemställde till en hvar, om detta vore rättvist, och föreslog derför tt pensionen måtte nedsättas åtminstone till likhet med hvad som beviljats fru Lewin, fru Cnattingius, fru Berlin m. fl. eller 300 rdr. Talaren nekade icke att komminister Ignell vsrit en utmärkt personlighet i sitt slag, ehuru icke såsom prest, utan snarare skulle passat uti en universitetskateder. Derefter tog doktor Falck till ordet och afstyrkte den ifrågasatta pensionen af både allmänna och enskilda skäl, till hvilka sednare han räknade utskottets påstående isin motivering, att den aflidne: varit en utmärkt och framstående man. Detta var något som är Falck icke kände till, ty det tycktes honom icke vara så synnerligen svårt att ur en fremmande författares arbeten hemta mer eller mindre lyckligt framställda läror. Till de allmänna skälen hörde att Ignells hela verksamhet gått ut på att rubba de dyrbara grundyalar, hvarpå vår statskyrka är bygd. Och om detta af vissa kretsar anses som en förtjeost, så ville dock icke tal. göra det. Ett skäl til den begärda pensionen hade man äfven sökt ienkans förmögenhetsvilkor; men icke heller detta skäl höll stånd, ty många prestenkor finnås som få nöja sig med mindre och som skulle önska att ha sä mycket som hon; men deras män ha icke verkat i den ?nedrifvande? riktning som komminister Ignell, och derföre begäres inga pensioner åt dem. (Detta tal om enkefru Ignells tillräckliga tillgångar stämmer icke lsärdeles väl öfverens med ståndets ömhet för fru Berlin, som dock enligt under plenum lemnad upplysning erhållit tre nädår vid ett pastorat, som ger en årlig inkomst af 10,000 rår!) Således kunde dr Falck icke bevilja pensionen på grund af komminister Ignells framstående verksamhet, hvilken han icke erkände. Talaren erkände visserligen förtjensterna hos Ignells förebild, men ?vi b. höfde icke något sådant uppkok? på tysk teologi. Enkan vore väl icke delaktig i brottet, men det innebure dock icke heller något skäl för henne att vinna förkofran. Tal. ansåg för öfrigt vådligt att bevilja pensioner åt enkor efter män, som uppträdt så som Igneli; om den beviljades, skulle troligen många andra uppträda på samma l. sätt, emedan deruti låg en uppmuntran, och detta kunde bliganska dyrt för staten; man skulle då kanske ocksä nödgas höja pen-l sionsbeloppen och måhända slutligen till och med resa ärestoder åt dem! Talaren önskade tå denna sin mening i protokollet och förklarade sig för öfrigt aldeles liknöjd om pension beviljades eller ej. Dessa åsigter delades fullkomligt af doktor Runsten, prosten Lundholm och doktor Ternström. Biskop Beckman kunde icke heller erkänna kommivister Ignells förtjenster i kyrkligt afseende i enlighet med utskottets motivering, och tvingades af sitt samvete att uttala denna sin åsigt. Icke heller med afseende på enkans ekonomiska ställning kunde talaren bevilja den begärda pensionen. — Häruti instämde doktor Sandberg. Doktor Säve gaf sina ståndsbröder en allvarlig tillrättavisning, erinrande dem att det måste erkännas att komminister Ignell var en flitig och trogen forskare i de teologiska vetenskaperna, samt att han ingalunda varit någon simpel plagiatör, ehuru han i väsentlig mån omfattat Schleiermachers åsigter. Allraminst hade talaren trott sig i en sådan sak få höra några utbrott af odium teologicum. Talaren slutade med yr-4 kande om 300 rdr pension i likhet med hvad som blifvit flera andra prestenkor medifvet. Doktor Ternström delade, såsom han redan tillkännagifvit, doktor Falcks mening, men begärde ordet för att anmärka att man kan forska utan att behöfva vara en otrogen forskare, samt att hvad här blifvit uttaladt!; icke var någon yttring af odium teologicum, utan blott en gärd af rättvisa samt omsorg om den rena läran. Domprosten Sonden fann åtminstone intet skäl framstäldt att vägra pension åt en fattig enka. Dä proposition framställdes, begärde dr Säve votering, som utföll med 23 rister för afslag mot 11 för 300 rdr pension. Mot detta beslut reserverade sig fem 1edamöter, doktorerna Gumelius, Söderberg, Säve och Almqvist samt prof. Selander. Det förtjenar slutligen anmärkas, att detta var den enda punkt i hela betänkandet rörande nionde hufvudtiteln, som blef af det högvördiga ståndet afslagen. Hos ridderskapet och adein förekom äfven i går afton en rätt anmärkningsvärd förhandling rörande en pensionsfråga. Det gällde här den pension af 3000 rdr, som utskottet tillstyrkt för J. G. Richerts unka. Beloppet nedsattes af adeln, liksom förut af bondeståndet, ti!l 2000 rdr. Det var dock icke i sjelfva detta beslut, som det märkliga låg, utan i ett bland de motiver, som anfördes till stöd för nedsättningen, nemligen det af grefve Mörner och andra framburna, att man icke hade synnerligt skäl att vara tacksam för Richerts verksamhet för representationsreformen. Vi skynda att tillägga, att denna yttring af ett vanmäktigt parti-agg allvarligen ogillades äfven af talare, som räknades bland motståndarne till den nu genomförda reform, som Richert kan anses hafva bidragit att grundlägga. I dagens plena ha ständerna till en början valt medlemmar i förstärkt ekonomiutskott. På riddarhuset, der vid valet af förstärkta statsutskottet 320 personer aflemnade röstsedlar, deltogo i dagens valförrättning icke mer än omkring 60. Men om det sålunda i dag var ebb i det höglofliga ståndet, lärer väl floden återkomma i dag åtta dagar till då det gäller att utse förstärkt bevillningsutskott. Detta val förrättas nemligen den 16 dennes i alla stånden. Om lördag, den 12, väljes förstärkt konstitutionsutskott. TA