Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 7

BLANDADE ÄMNEN Angående de kinesiska teaterförhållandena meddelas följande intressanta data. I Peking finnas alla teatrarna, sex till antalet, vid sin bestämda gata. De ligga alla bredvid hvarandra och äro indelade i parterr och loger. Åskådarne sitta på bord och dricka tå, medan de bolma ur de oumbärliga piporna. I andra större städer finnas liknande teatrar, eljest ha konstnärerna inga bestämda scener. De draga ifrån ort till ort och uppträda i privata hus vid kalaser. När gästerna sätta sig till bords träda fyra eller fem skådespelare in i salen och göra en djup helsning, hvarpå till den förnämste bland de tillstädesvarande gästerna öfverlemnas en bok, i hvilken titlarne på en 50 till 60 stycken finnas upptecknade. Då vederbörande utvalt ett, börjar föreställningen med musik af trummor, trumpeter och flöjter. Scenen är den öppna platsen mellan borden, på golfvet utbredes en raatta, och kulisserna bildas af de närgränsande rummen. Det spelas alltid midt på dagen och qvinnorna betrakta skådespelet genom en galleröppning på väggen. Scenförändringarne verkställas på ett egendomligt sätt. Skall till exempel en general tåga till ett annat land, så sticker han en käpp mellan benen på sig, eller lager han ett betsel i handen, svänger sin piska och trafvar en tre eller fyra gånger omkring scenen under. ett fruktansvärdt väsen af alla möjliga blåsinstrumenter; derpå stannar han och förkunnar att nu är han framme. Skall en mur framställas, sträcka ett par karlar ut sig på golfvet. Deremot iakttages en största noggrannhet med maskeringen och