Aftonbladet – 8 maj 1866, sida 7

Jag vet ej hvad jag skulie kunna göra?, sade han, nästan sorgset. Jag skulle gerna offra mig för det nyttiga om jag visste huru; den tid då jag föredrog det sköna ir förbi. Jag är rädd att ni lär undvara min hjelp. Dessutom är jag verkligen allleles uttvöttad af de goda doktorernas många frågor och undersökningar af mina ungor. tKors, ha de redan börjat sitt anfall mot er?, sade Molly skrattande. Och strax efter frukosten! Ja visst; de hede nog hållit på än, om ;j mrs Gibson mycket lägligt kommit in och afbrutit samtalet. Mammal!? sade Cyntia, som emellanåt deltog i samtalet, sväfvande fram och åter bland blomstersängarne; jeg trodde att hon för längesedan gått vt. I ?Nej?, sade Osborne, h senom förstugan. Vill ni tillade han och reste sig till hb? ?Nej, visst icke! Jag bara undrade på att hon ej gått ännu, ty hon hade så brådtom, edan bon skulle uträtt; något ärende ör Judy Cumnor och var angelägen om ut komma ut tidigt nog för att träffa hushållerskan på Towers, som alltid är i stajen hverje toredag. Komma grefvens ut till Towers i höst? Jag tror cet. Men jag vet icke säkert och hryr mig icke mycket derom. De tycka icke mycket om mig och jag är icke nog ädelmodig att tycka om. dem ändå. äJeg skulle trott att en så märkliz brist å omdöme skulle ingifvit er intresse för dem, som för bögst ovanliga och besynner liga menniskor, sade Osborne artigt. uVar icke det der en artighet?? sade Cyntia efter en stunds lätsadt begrundande. Om någon skall säga mig en artighet, ser Et nvui går J Å