Aftonbladet – 7 maj 1866, sida 3

MUSIE. Harmoniska sällskapets konsert gafs naturligtvis inför ett auditorium, så talrikt som utrymmet medgaf och så intresseradt, som ett innehållsrikt och omvexlande program, samt ett, såsom alltid, utmärkt utförande kräfde, Efter en förträffligt återgifven, ehuru i och för sig mindre betydande kör af Gade följde tvenne af den snillrike Schumanpns yppersta romanser, ?Der Nussbaum? och 7Widmung?. Den klassiska musiken representerades genom en fruntimmerskör af Cherubini, blott alltför kort, men i allt röjande den store mästaren, och, i fullkomlig kontrast med afseende på genren, följde en kör, Elfvorna?, af Ivar Hallström. Den sjöngs med särskild omsorg, och tycktes så till formens elegans, som det milda intagande i melodien, i allo värdig sin kompositör. Ur Verdis Traviata? gafs vidare en bekant aria, i hvars återgifvande på ett glänsande sätt framträdde en utomordentlig stämma och en bravur utan fruktan och tadel. Introduktionen till Spohrs berömda Jessonda, hvari så många stridiga elementer af en lika beräknande som känslofull maäöstro konstnärligt förenats till ettafrundadt helt, afslutade konsertens förra afdelning. Den sednare upptogs hel och hållen af valda nummer ur Felicien Davids förtjusande Lalla Rookh, en tondikt, som genom lyrisk blomsterprakt, ob:gränsadt formelt värde och den till en viss grid nya belysning, som deri gjuter sig öfver orientens karakter, allt från sitt första framträdande förvärfvat sin maöstro en utmärkelse ärven deri sällsynt att den icke af något parti blifvit antastad. Bland de för aftonen exeqverande finna vi blott en, om hvars förtjenst ett omdöme här är oss medgifvet, och tycktes oss hr Willman, som återgaf Baskirs parti, i allmänhet utmärkt, och särskildt i de komiskt förträffliga kupletter, som skildra den stackars vårdarens Arguslika omtanka om den lysande skatt han är utsedd att bevaka. I sin helhet var utförandet fulländadt och för ett antagande på vär lyriska scen kunde operan icke erhålla en bättre rekommendation, iiksom vi, omfattande allt hvad konserten erbjöd, med tacksamhet erkänna att den lände det harmoniska sällskapet, hvars anseende redan länge varit så stort, till mycken och utmärkt heder. — Musikaliska akademiens minnesfesti går var likaledes talrikt besökt af en ganska intreeserad publik, och börjades med skildringar af åtskilliga hädangångna, mer eller mindre framstående akademiens ledamöter, bland hvilka Pehr Frigel, Brendler och Aloys Ander isynnerhet tilldrogo sig lifligt delfagande, den sistnämnde sörskildt såsom ännu en länk till de mårga redan bekanta i den stora kedjan af begåfvade andar som först efter mångfaldiga lidanden och strider för en kort tid verkat från sin rätta plats. Minnesteckningen afslutades med några valda ord öfver konung Oskars betydelse äfven inom konstens verld, och en särdeles behaglig af honom komponerad serenad Rolig Natt? utfördes derpå af akademiens kör. Härefter gafs af kapellet Frige Is ouvertur till oratoriet Försonaren på Oljoberget, en värderik komposition i gamla stilen, afslutad med en sypnerligen ståtlig fuga; och fru Michaöli återgaf, ur samma tondikt en praktfull aria i det ädla storartade manår, hvaraf ingen hos oss är såsom hon mäktig. Tvenne violin-nummer, Chanson? af J. A. Beer (i Hausers smäktande karakter) och Nocturne af H. Ernst utfördes med finess och behag af hr Hagemeister. I den derpå följande sextetten för stråkinstrun:enter, klarinett och valdhorn af Eggert skymdes deremot kom