Aftonbladet – 7 maj 1866, sida 3

tider hysa olika, ja alldeles dimentralt mot satta åsigter, anför Upsala-Posten huru der kungliga propositionens mest talangfulle för svarare, den välkända signaturen J. A.H. i öppen strid med de åsigter han nu fram ligger, i sina för 27 år sedan utgifna före läsningar öfver krigshistorien yttrade: ?Bedröfliga bevis på huru allmänna an dan genom legnivgsrättigheten förfaller lemnar Frankrike, sjelfva det land, son först gaf föresynen af allmänna vapenplig tens införande. Nästan i alla landsorte: finnas försäkringsinrättningar mot bevärings skyldigheten, liksom mot andra stora olyc kor, der genom insats af många möjlighe blir att friköpa dem som lotten träffar. I Paris finnes en sparbank, så beräknad, at en ringa insats vid en gosses födelse hinner att vid hans inträde inom beväringsål. dern växa till den vanliga legosumman. Kommissionärer inträffa på vissa tider i landsorterna, anlägga kommissionskontor och uppköpa dem som vilja låta lega sig, för att sälja åt dem som behöfva. Man har icke orätt kallat dessa mäklerier en föraktlig menniskohandel. Ett annat stort fel i alla länders beväringsförfattningar, med undantag af Sverges, är att, för besparing i öfningskostnaden, icke alla de för hvarje år beväringsskyldige uttagas, utan blott ett visst beslämdt antal, hvilka uttagas antingen såsom i Preussen efter urval af de äste, eller såsom i Frankrike efter lottning, eller såsom i Norge efter yngsta födelsedatum. Härigenom händer att en högst betydlig ängd helt och hållet undandrages all ljenstöring såsom i Frankrike, dels såsom i Preussen genast insättes i landtvärnets första ippbåd, hvarigenom visserligen någon öfning erhålles, men ojemförligt mindre än ör de öfriga. Man synes hellre velat inkasta sig i denna olägenhet än vågat lemna illa en mindre öfning. Emellertid fördeas derigenom vapenskyldigheten högst sjemnt.?