Aftonbladet – 7 maj 1866, sida 3

a od CE JIE IMG HE a NN förfaringssättets anmärkande, då det eger sir grund i föreskrifter om bifogande af hypotek eller pant för låns erhållande, ty, vill man bot: Jett ondt, så bör man väl undanrödia orsaker dertill. Förut, då hypotek ej nödvändigt erfor drades, hörde man nästan aldrig omtalas dylik reversbyte. För bankerna kan det väl i allmänhet vara fördelaktigt, att hafva en mängd hypotiserade reverser till sin disposition i nödens stund, och bankintresset är således väl bevaradt genom stadgandet 4), attendast i sista rummet försträckning mot borgen får meddelas och icke för mera än sammanlagdt w af grundfonden?; men för den läånesökande allmänheten deremot är det en verklig olägenhet. -Minsta antalet lånesökande lärer väl disponera till belåning lämpliga varor, obligationer, aktier eller inteckningar, hvilka sistnämnda i sådant fall böra stå under halfva taxeringsvärdet och vara inom 3 eller 4 månader till inbetalning förfallna. Den som disponerar sådana eller andra lämpliga hypoteker, hvilka representera verklig valuta, lärer väl icke underlåta att hellre begagna dem, än anlita annan person om borgen. Den åter, som saknar dylika hypoteker och ej heller får lån mot borgen, men kanske p kort tid nödvändigt behöfver ett lån, vidtalar i stället en hjelpsam vän att utfärda en revers, för hvilken han lemnar sin motrevers och med ytterligare ett namn går låneansökningen igenom. Skall lånet omsättas, förnyas operationen, och under loppet af ett år har vännen sålunda skrifvit kanske trenne hypoteksreverser. Att dessa operationer lätt leda till förluster och trassel är tillräckligt kändt, hvadan en förändring är nödvändig 5). Man behöfver ej mycket spörja ilandsorterna, för att få höra klagomål öfver olämpligheten af detta förhållande; och då bankerna numera suga åt sig alla penningar 6) äfven från landet, så finnas ju inga andra utvägar för landtmännen, än att på kortare tider anlita bankerna och då bör man snarare underlätta, än försvåra lånerörelsen för dem. Huru vill man att den lånesökande skall bära sig åt, för att få antagliga hypotek? 7) Skall han först köpa aktier, obligationer eller inteckningar, för att kunna belåna dem? Har han egna förfallna skuldfordringar, så behöfver han ju ej låna. Dessutom huru särskildt beskaffade måste icke dylika hypoteksreverser vara, då de antingen böra vara ställda på anfordran 8) eller ock förfallna inom lånetidens utgång d. v. 8. 3 å 4 månader! — Författarens reflektioner i slutet af hans uppsats äro måhända förträffliga, men skjuta dock något öfver målet, i afseende på nu lörevarande fråga. Vi se intetskäl, hvarföre ej verkligt produktiva företag kunna befrämjas genom lån mot borgen. Mången företagsam man med ringa tillgängar har kanske med ett mot borgen erhållet lån börjat industriella företag, odlingar eller byggnader, som burit rika frukter 9). Staten, hypoteksföreningar och korporationer behöfva väl icke vara utstängda från att söka lån i banker derföre, att dessa utlåna mot borgen? 10) Tvärtom bör vägen hädanefter stå dem destomera öppen, då bankernas antalmed hvarje år så betydligt tillväxer. Anmärkningen, att 1) Om revisorerna kunde uppgifva något annat sätt för borgens-utlåningens inskränknirg än det som blifvit af K. M:t konseqvent genomfördt medelst att begränsa det belopp som får mot borgen utlånas till en summa motsvarande !(w af bankens hela grundfond, så gjorde sig revisorerna väl förtjenta om kreditväsendets förbättrande. 2) Det är en erkänd sak att både inom allmänna diskonten och enskilda bankinrättningar omfattas borgensförbindelser med en viss förkärlek derföre att de äro lättare att till formen granska än andra säkerheter. 3) Af revisorer kan man icke begära att de skulle kunna skilja accommodationspapper från andra affärslån, men af bankdirektioner med någon erfarenhet har man rätt att fordra, att de skola ega denna urskiljning, såvida de göra anspråk på att vara sitt uppdrag vuxna. 1) Den bank, som anser belånta accommodationsreverser såsom sitt nödankare löper stor fara att göra skeppsbrott; och de bankrevisorer, som anse att den nådiga föreskriften om borgensutlåningens begränsning är tillkommen för att väl bevara bankintresset på den lånesökande allmänhetens bekostnad, ligga i sanning icke djupt. K. M:t har vidtagit den öfverklagade åtgärden för att begränsa ett dåligt kreditbruk och på det att bankernas till utlåning tillgängliga penningkapital ej må företrädesvis användas till konsumtionskrediten, under det att näringarne sakna tillräck-: ligt rörelsekapital. Finner man det verkligen billigt att begära utvidgning af borgensutlåningen i en tid då många goda säkerheter endast med största svårighet kunna belånas? Bankerna hafva för sitt eget intresse ingen fördel af berörda stadgande utan snarare af en fullständig valfrihet i afseende på erbjudna säkerheter. 5) En hvar, som önskar vårt kreditväsendes förbättring och inser att denna utgör ett oeftergifligt vilkor för det allmänna välståndet, bör med alla lagliga medel bekämpa ett så olagligt vingleri och ej i likhet med Upsala-revisorerna omnämna det med uttryck af öfverseende och medlidande. 5) Denna fras gjorde ett visst uppseende vid riksdagens början och det kan ej förhindras att den repeteras och blir trodd af dem, som ej närmare begrunda saken; hvaremot alla de, som kastat ett öga på bankernas redogörelser, finna att bankernas kassor från det ena till det andra qvartalet äro ungefärligen lika stora, hvaraf är tydligt, att bankerna icke upplåna penningar för att skrinlägga utan verkligen åter utlemna dem i allmänna rörelsen. Bankerna få genom denna operation ökade såväl fordringar som skulder, men icke ökad kassa eller sådant penningkapital, som undanhålles allmänna rörelsen. Det är för besynnerligt att förr, när bankerna icke fullgjorde sin förnämsta pligt som ostridigt är att uppoch utlåna penningkapital, klagades allmänt deröfver och ropades på införandet at det skottska banksystemet; hvaremot nu då bankerna begynt att vinnlägga sig om depositionsoch uppoch afskrifningsrörelsen, tvekar man ej att förebrå bankerna att de upplåna penningkapital, alldeles som om de oupphörligt gräfde ned de insatta penningarne säsom Sydasiens invånare förmodas göra med det silfver som från Europa erhålles emot dessa rika länders produkter. 1) Arbeta och spara! 3) Om någon anmäler sig till belåning af en revers eller vexel, ställd att betalas vid anfordran, bör han upplysas, att hans ställning förenklas derigenom att han inkasserar sin fordran och ej belånar densamma. )) I en Upsala-visa förekom en gång en strof om en bank som hjelper tu och stjelper sju och så är verkliga förhållandet utan afseende på de högt beprisade undantagsfall, då de som upptagit lån mot borgen, derigenom verkligen blitvit hulpne. 0) Borgenssystemets ifrige försvarare hafva väl ännu ej kommit till insigt derom, att tillverkandet af accomodationspapper mer än något annat uppjagar räntan och försvårar penningställningen. Statens obligationer representera jernvägsbyggnaderna och således en ganska reel valuta; hypoteksföreningarnes obligationer representera intecknade skuldebref i fast egendom; affärsvexlar och affärsreverser representera gjorda köpslut. Häraf inses att så beskaffade obligationer icke kunna utgifvas till större belopp än som motsvarar verklig egendom och att beloppet af affärspapper begränsas af de gjorda köpsluten och befintliga varor eller effekter; hvaremot reverser med borgen kunna författas utan annan begränsning än ett nthvyta af dulika tianoctar hellat