Aftonbladet – 3 maj 1866, sida 2

— En märkvärdig personlighet. Till Jöningsbladet skrifves: Driängen Sven Jönsson, född inom Anderstorps rsamling af Westbo härad och Jönköpings län, led derstädes den 25 sistl. April, efter nära 14 igars sjukdom. Detta dödsfall har tillskyndat efolkningen här mycken saknad genom den ;rksamhet och välgörenhet, som den aflidne i fstiden utöfvat. Han dog i sitt 52 lefnadsår ch har tillbringat sin mesta tid inom denna ommun samt härstädes skapat en förut okänd erksamhet genom anläggandet af en hackelseerksfabrik, hvarest han sysselsatt många arbewe och förfärdigat tusentals hackelseverk, som irmodligen äro bekanta å de flesta orter i riket ch prisbelönta af hushållningssällskapet ilänet. lan skulle kunnat genom denna sin verksamhet amla förmögenhet i ske 100,000 riksdalersdl, om icke hans välgörenhet varit så stor. Jenna gällde i synnerhet en här i orten gängse ekt, kallad Hopparne?, hvars förnämsta ledare an var. Alven i öfrigt var han en god och redlig menniska mot alla, som han kom i beöring med, och skötte med särdeles nit.de komnunala uppdrag, som lemnades honom. Ett cke ringa beröm har han nedlagt om sig, när nan besinnar de många fattiga barn, som han elt späda upptagit och fostrat på egen bekostad tills han kunnat använda dem i verkstaden ch då de varit fullt arbetsföra, samt den penuingetillgång han beredt orten för arbetskraft ;ch materialier åt verkstaden t. ex. kol och virke, ifvensom den vinst han tillskydat egarne af iminne ooh Häreryds bruk för gjutgods. Med ett ord, denne man, Sven på Moen? vanligen kallad, kommer att länge saknas och minnas af ortens inbyggare, och länge torde det dröja innan ågon kommer, som fyller hans rum. Dock tror nan att hopparesekten efter hans frånfälle svårigen kan hålla sig uppe, emedan denna i hovom hade sitt bästa stöd. Han hade ock straxt re sitt nedläggande på sjuksängen, å en samnankomst med sina liktänkande, ådragit sig en örkylning, som sedermera öfvergick till feber och indade hans lif. Mycket vore i öfrigt att säga om denne i sitt slag märkvärdige man, som allid nitiskt sökte befordra de större och vigtigaste frågorna för dagen, såvidt i hans förmäga stod, och nästan alltid mäktade han mer än mänga andra, samt saknade icke heller vilja dertill. Han var en djupt tänkande man, hade ovanlig läslust och efter sitt stånd ovanliga kunskaper. Få torde komma efter honom här, som gagna allmänheten som han, hvarföre han länge varder sörjd och saknad, icke blott af dem, hvars välgörare han varit, utan af alla som kände honom. mee — In hoaz. Independance Belge för den 1 April meddelar följande kostliga underrättelse: Den nsaturvetenskapliga afdelningen af vetenskapssällskapet i Kristiania (för säkerhetens skull meddelas läsarne att denna stad ligger i Norge) bekantgör ett faktum, som synes oss förtjent att publiceras. I dessa fattiga trakter, der fisket lemnat det fördelaktigaste, att ej säga det enda medlet till näring, spela ostronen en vigtig roll, icke som en utsökt läckerhet, utan som en daglig föda, tillgänglig för alla samhällsklasser. På grund af flera plötsligt inträffade dödsfall och allvarsamma sjukdomsfall, som visat sig i Kristiania, har under: den medicinska fakultetens auspicier anställts undersökningar som ådagalagt till verklig olyckafiför landet, att egentliga orsaken till dessa hygieniska förhållanden bör sökasi en hittills obekant sjukdom hos molluskerna. Denna sjukdom är noggrannt beskrifven af nämnde egällskap, som gifver den ett vamn, hvilket vi tro oss ungefär kunna öfversätta med phthisie pestilentielle del huitre? (smittosam ostron-tvinsot), och som icke har någon mindre verkan, än att göra molluskerna till ett af de mest verksamt dödande gifter. Detär då afgjordt att vår sorgliga tidsålder skall vara vittne till smittämnens utbredande till alla lefvande väsenden! Koleran och tyfus bland menniskorna. Kreaturspesten bland hornboskapen, trichiner bland svinen — och nu slutligen för ostronen en undervattenssjukdom, hvilken framhälles som en af de fruktansvärdaste och smittosammaste! — Man har hittills icke hos ostronen upptäckt något annat fel, än att de, isynnerhet de sednare åren, varit öfverdrifvet dyra. Men se! nu hade också blifvit giftiga. Man ska!l då härefter anföra äfven desse arma blötdjur som sinner bilder af upprorsstiftare emot framåtskridandets lagar.? Bergens-Posten, som meddelar denna uppsats, anmärker skämtsamt att den stora tidningen har valt Norge, detta terra incognita till scen för sin voystifikation. Man tror att deraf ingen skall förskräckas, helst den månaden för ostronfisket redan har inträdt.