Aftonbladet – 3 maj 1866, sida 2

sade aldrig att jag hade några sorger; jag talade blott i allmänhet. Hvad sorger skulle jag kunna hafva? Ni och Molly äro blott alltför goda mot migt, tillade hon med tårfyllda ögon. Godt, godt; vi skola ej tala mera derom, och den elaka mixturen, som jag är tvungen att gifva dig, skall försötmas så mycket som möjligt. Nej, jag ber er, gör icke det. Om ni bara visste huru jag hatar sötsaker och förställning! Jag vill bellre ha mixturen så bitter som helst — och om jag ibland — om jag är tvungen — om jag icke alltid är uppriktig sjelf, så älskar jag dock sanning hos andra — ibland åtminstone. Äfven dessa ord beledsagades af ett Jeende, men det var svagt och tvunget. Den första utom familjen, som bemärkte förändringen i Cyntias utseende, var ingen annan än Roger Hamley, och han såg henne likväl ej förrän hon redan, under inflytande af den bäska mixturen, började bli bättre. Men under de första fem minuterna efter sitt inträde i rummet kunde han ej slita sina blickar från henne. Han försökte visserligen lyssna till mrs Gibsons artiga plattheter, men han såg på Cyntia, och så fort det var honom möjligt skyndade han bort till Molly och sade, vändande ryggen åt det öfriga sällskapet och de besökande, som just ankommit: i cMolly, er syster är sjuk! Hvad felas henne? Har hon talat vid doktorn? Förlåt mig, men det händer ofta att man ej märker dylika förändringar hos dem man dagligen är tillsammans med. Mollys tillgifvenhet för Cyntia svigtade aldrig; men om någon pröfvade den hårdt, så var det Rogers vana att kalla Cyntia hennes syster. Hvilken annan som helst