Aftonbladet – 2 maj 1866, sida 7

så godt han kunde och påstod sig alls icke känna Ström. Han undergick emellertid från den dag han tydligt insåg sig vara misstänkt för detta brott en märkbar förändring i häktet. Under flera dagar förtärde han ingen föda och njöt helller icke någon sömn. Alla försök att förmå honom till bekännelse tillbakavisade han med en ihärdig tystnad eller genom korta nekande svar. I hela hans uppförande röjde sig en oro som han förut icke visat. Sistlidne lördag började dock I sinnet något mjukna och i söndags begärde han enskildt samtal med polismästaren Östlund, som också efterkom Hans begäran. Detta samtal räckte flera timmar, derunder Hedlund länge visade sig liksom döf för alla polismästarens uppmaningar, men slutligen lättade han sitt samvete och bekände under tårar följande: En dag i slutet af November månad, den 20 eller 21, infann sig, med anledning af en i Dagbladet införd annons om arbetsbiträde å fabrikör Lundgrens korkskärareverkstad, n:r 52 Stora Bondegatan, en karl, som kallade sig Ström och begärde arbete. Hedlund, som ensamt uppehöll sig å den aflägset belägna verkstaden råkade på detta sätt tillsammans med Ström, och besökte i hans sällskap straxt derefter en närbelägen krog, kallad ?Gula Knuten?, der de bjödo hvarandra på hvar sitt glas konjak. Derjemte medförde Hedlund vid bortgåendet från krogen ett qvarter dylik spritdryck uti en halfbutelj, som han tagit med sig från fabriken, och återvände dit i Ströms sällskap. Härefter satte de sig ned attspela kort i verkstaden och fortsatte härmed ungefär en timme, derunder Hedlund ständigt vann. Konjaksbuteljen hade under tiden blifvit tömd, så att de begge spelarne voro temligen upplifvade, och nu råkade de i ordvexling med hvarandra, emedan spelet, såsom Ström påstod, ej gått ärligt till, hvarföre han också sökte taga åter den på bordet liggande spelvinsten. Nu blef Hedlund ond och gaf Ström ett slag i ansigtet med knuten hand, hvarpå Ström svarade på samma sätt. Hedlund fattade då halbuteljen och tilldelade härmed Ström ett slag i hufvudet, så att flaskan gick sönder, dervid halsen och en del af det s. k. bröstet stannade qvar i Hedlunds hand. Då nu Ström för andra gången rusade på Hedlund, gaf denne honom ett så våldsamt slag unGer hakan, att Ström raglade baklänges i golfvet och blod började i ymnighet flöda ur det med flaskhalsen tillfogade såret. Sedan Hedlund förgäfves sökt hämma blodflödet, beslöt han sig för att afvika från staden. Han lemnade derföre verkstaden och begaf sig till den ofvannämnda srogen, der han intog ytterligare förtäring af spirituosa. Här rann det honom emellertid i sinnet, att om brottet upptäcktes, han derföre skulle blifva misstänkt, hvarföre han fram på eftermiddagen återvände till verkstaden, der Ström qvarlåg på samma ställe och uppgaf andan några minuter efter hans ditkomst. Hedlund bragte nu liket in i ett innanför verkstaden beläget mindre rum eller skrubb samt rengjorde golfvet från den derå samlade blodmassan. Påföljande morgon kl. 4—5 drog han den döda kroppen, sedan han dolt den i tvenne säckar, ut till Danvikstull, der han nedanför den å bergen belägna qvarnen kastade den i sjön, derförinnan han dock lade flera stenar i ena säcken för att hindra liket att flyta upp. Härefter återvände han hem, troende sig sålunda hafva sopat igen alla spår efter det föröfvade brottet. Ödet ville emellertid att Ström i ena byxfickan medförde sitt prestbetyg, hvarigenom man erfor hvem den döde var. Hade så ej varit, skulle detta brott otvifvelaktigt aldrig hafva blifvit upptäckt. Några dagar derefter afvek Hedlund från sin kondition hos Lundgren, medtagande ett större penningbelopp, som han till uppköp af materialier erhållit, samt strök nu omkring på landsvägarne emellan Upsala, Norrtelje, Waxholm och Stockholm, samt återkom hit den 5 December. Här uppehöll han sig till medio af Januari månad detta år, då han häktades för stöld. I öfrigt nekade Hedlund att vara skyldig till något annat brott, utom de han redan förut erkänt, nemligen rånet å osthandlaren Holmström samt åtskilliga stölder. Skälet dertill, att han så envist vägrat sanningsenligt uppgifva hvar han hållit till under December månad, förklarade han nu vara det, att han ville skydda en å söder boende . familj, hos hvilken han tidtals och till största de. len under denna månad bott, men som vid polisens der flera gånger gjorda förfrågningar för-. tegat detta. Efter angifvandet af denna bekännelse, som sedermera togs till protokoll och af Hedlund vid; hölls, återfördes han i sin cell, synbarligen lättad till sinnet. Han begärde af polismästaren att få någon sysselsättning i sin ensamhet samt någon lättare föda, sedan han under flera dygn ingenting förtärt, och detta blef honom beviljadt. — Utvärdshuset Albano. Denna gamla och för många stockholmare säkert bekanta pungpina? straxt utom Roslagstull har, oaktadt traktören derstädes, vinskänken Widoff, redan i December 1864, blifvit, på grund af öfverståthållareembetets kungörelse af den 28 Juli samma år, förständigod att ej längre än till den 1 Oktober förlidet r å lägenheten idka utskänkning, likväl fortfarande hållits öppen för allmänheten. TI anledning deraf och då stället som oftast utgjort ett tillhåll för nattliga svirare, hvarigenom oordningar flera gånger der förefallit, för hvilken orsak hr Widoff också vid åtskilliga tillfällen blifvit uti polisdomstolen dömd till böter, så ålades hr Widoff i förgår, vid 150 rdrs vite, att den 15 innevarande Maj upphöra med sin utskänkningsrörelse å sagde ställe. — Norrköping d. 26April. Mord och rån. Förl. tisdag företogs inför poliskammaren ransakning angående det mord, som föröfvades härstädes onsda-! gen i förra veckan; då mördaren i anseende till hans insjuknande ej kunde inställas i poliskammaren, hölls undersökningen å cellfängelset och leddes af borgmästaren Grenander. Den ankla-j gade, som under förhöret tilläts att sitta, var en, ildre man af vidrigt utseende, med skygg blick , och hans svar förrådde stor moralisk förslapp-: ning. För sina lefnadsomständigheter redo jorde ; han sålunda: Han hette Erik Magnus Nilsson; j t 1 och var född den 19 Nov. 1811 i Lönsås församing af detta stift. Han ankom hit till staden för 22 år sedan och erhöll då plats såsom dräng hos en grosshandlare, hvarefter han kom till en apotekare härstädes, hos hvilken han innehade tjenst i fyra år. Derefter intagen på fattigarbetshuset, der han vistades ett år, blef han derifrån 1 utskrifven och innehade sedermera arbete än här, j än der, tilldess han förliden sommar fick tjenst1 hos en torpare under Händelö, hos hvilken han j( qvarblef till den 24 sistlidne Oktober, hvarefter 1 han anställdes som nattvakt vid herrgården. Påle sednaste tiden har han strukit omkring utan sys1 selsättning och mestadels tillbragt nätterna i lo-t gar och uthus. Han har ej förut varit straffad i för något brott. — Angående mordgerningen be1 rättade den anklagade: Han hade onsdagen i förra veckan, omkring klockan 9—10 på förmiddagen, ls a en krog vid Nya torget sammanträffat med förre torparen Abraham Larsson från LeonardsEEE EEE —— 303