Aftonbladet – 2 maj 1866, sida 6

srenat sig om det yrkande, att man vid utskotts yttrande skulle låta bero och hr Bennich ch frih. af Ugglas yrkat bifall, förklarades disussionen afslutad. Vid framställd proposition oro jaoch nej-ropen mycket starka och voteng begärdes, hvarigenom med 89 röster mot 81 tskottets förslag bifölls. Efter det tvenne af utskottets derefter följande emställanden blifvit utan diskussion godkända fvergick man till artikeln fläsk, hvilken utskottet föreslagit en införseltull af 2 dr pr centner. H. exc. justitiestatsministern frih. De Geer ppläste, efter några inledande ord, på statsrået frih. Gripenstedts vägnar det anförande vi in xtenso meddelat. Hr Lagerbjelke uppläste ett skriftligt anförane, i hvilket han yttrade, att han ansåg de skäl, tskottet andragit för de åsatta tullarne ålandtnannavaror, alldeles riktiga och dessa tullsatser ore de lägsta som jordbruket kunde nöja sig ned. Yrkade således bifall. Hr Bolnstedt uppläste också ett skriftligt anörande, i hvilket han i de svartaste färger utnålade jordbrukets förtviflade ställning och yrade att produkterna af jordbruket skulle åsätas tull på det att detsamma ej skulle gå alldees under. Hr v. Kremer ville påminna utskottet derom, tt, då det uppstämde klagovisor öfver den stegade importen, det glömt taga med i räkningen en ökade befolkningen, den ökade välmågan 1. fl. omständigheter. I tal:stanke vore detett käl till glädje att konsumtionen stigit. Arbearens förnämsta sofvel borde man alldeles icke ördyra, tvärtom söka göra det så billigt som nöjligt. Tullsatsen vore ju så liten, säger man, en känns icke; men man borde hågkomma att är varan gått genom flera händer priset ökats ätt betydligt mot det i första hand, och 2 rdr tull på ett centner fläsk, som i parti kostade 5 rdr omkring, vore ej litet. För öfngt kanju arans pris stiga betydligt genom åtskilliga inerkande omständigheter. Och vore det välskäl tt nu efter 11 års tullfrihet för landtmannproukter öfverge tullfriheten för dem? Detta sytem är ju grundadt på rättvisa och billighet och reciprocitetsväg hade ju systemet redan börjat ära frukt, i det flera af våra grannländer afkaffa tullsatserna å landtmannaprodukter. Hvarör under sådana omständigheter frångå systenet? Yrkade afslag och bibehållandet af tullfriwet å fläsk. Grefve af Ugglas uppträdde nu med det anföande vi redan i lördagens blad meddelade. Frih. v. Schulzenheim yrkade äfven bifall till 1tskottets förslag, ehuru han på samma gång örklarade, att dylika tullar voro onaturliga, men an gjorde yrkandet derför att han ville komma ordbrukets betryckta ställning till hjelp. Hvad jenade det dock till, att man här fattade beslut, lå man sett hur mycket regeringen brytt sig om lem, då man sett hur systemet handskats med rrundlagen, precis som Johan III med Gunilla Bjelke (skratt). Man bör tullagstifta för dagen, sfter omständigheterna, ej efter gilna principer. Jordbruket borde hjelpas, ty det hade ständigt suckat och lidit, tryckt af det tunga oket. -Att köpa till billigaste priset vore lösen för dagen och sannerligen kunde man ej nu för tiden få köpa allt; en sak kunde man ej få köpa och det vore börden, och derför vore man också så hätsk på dem som äro män af börd. Tal. anmärkte derefter, att det vore grundlagsvidrigt att frih. De Geer läste upp frih. Gripenstedts tal; grundlagen stadgar att hvarje representant skall stående och från sin plats yttra sig; så hade här ej skett. Efter att ha pratat åtskilligt hit och dit yttrade tal., att jordbruket nog skulle kunna vara tullarne förutan, men ett vilkor derför vore, att systemet? blefve förändradt. Frih. Sprengtporten ingick i en kort kritik af frih. Gripenstedts anförande. Tal. varnade för detta frihandelssystem, som hade sina faror, och han kunde ej inse, att det låg någon orättvisa mot andra medborgare deruti, att jordbruket erhölle skydd för sina produkter. Någon olägenhet skulle ej heller uppstå för den arbetande klassen, om utskottets tullsatser antoges, ty om lifsförnödenheterna fördyrades, så finge arbetaren ersättning i högre arbetsförtjenst. Hvadsom tryckte både arbetsgifvare och arbetstagare, det vore bristen på tillräckliga kapitaler, och detta måste inträffa i ett land, som alltid måst kämpa med en betydlig handelsbalans. Jordbruket befinner sig i en ganska betryckt ställning, och tal. anförde till bevis derpå följande siffror: Vår intecknade skuld i jordbruksfastigheter utgjorde 1842 omkring 93 millioner rdr, men 1862 hade denna skuld stigit till 427 mill. rdr och.på detta ofantliga belopp skall ränta betalas. Ar 1855 utgjorde antalet af utsökningsmål 28,954, år 1861 hade det redan ökats till 61,290. Dessa siffror visade dock något för den som ville se. Utskottet hade genom sitt förslag tagit i betraktande ej blott jordbruksintresset, utan det allmänna statsintresset: staten har stora utgifter att bestrida, hvilka i betydlig mån komme de mindre lyckligt lottade klasserna till godo, och en så lå tull som den föreslagna kunde ej bli kännbar. flera europeiska länder hade man tull på spanmål; i Frankrike klagade man öfver samma anledningar till betryck som nu hos oss. Tullen kännes icke af konsumenten, den faller på mellanhänderna, men denna tull skaffade statsinkomst och gjorde dessutom ett slut på alla dessa edsamma tvister, som på sednare tider förefallit. Tillstyrkte ståndet att bifalla utskottets förslag. Frih. af Ugglas anmärkte, att de talare, som yttrat sig för tullsatsers åsättande, ej framdragit några praktiska skäl derför. Tal. uppdrog en historik af tullbeläggandet af landtmannavaror och tal. fann att rikets ständer sjelfve varit de, som grundlagt systemet af tullfrihet. Kunde det under närvarande förhållanden vara gagneligt för landtmannen att få tull på sina varor? Genom tulls åsättande, allt eftersom prisen stego eller föllo, skulle ett högst skadligt vacklande inträda med afseende å dessa produkters värde. Tal., som anförde en hop siffror, hvilka visade att exporten af fläsk och svin stigit betydligt från 1854 till och med 1864, ansåg att tullsatsers Asättande å förnödenhetsvaror innebure en stor rättvisa mot arbetsklassen samt landets närinvar i allmänhet, och efter10 års tullfrihet vore let orätt att nu bifalla den ifrågavarande tullsatsen. Obetydliga vore tullarne visserligen, men le kändes dock, och skulle å ena sidan ingen förlust uppstå, kunde å andra sidan heller ingen vinst uppkomma. Hr Bennich replikerade flera talare och röstade för tullfrihet. Frih. CO. Hermelin uppträdde med ett anförande ill bevis för lifsmedeltullarnes nytta. Hr v. Koeh varnade ståndet för att låta låra sig af förespeglingarne om de stora fördelar, som skulle tillkomma jordbruket om tullar sattes i dess produkter. Jernvägsbyggnaderna och en mängd stora allmänna arbetsföretag hade gjort att arbetslönerna blifvit högt uppdrifna, till olä