Aftonbladet – 1 maj 1866, sida 2

jag vara barmbertig! En lord kan dansa som en björn om han så vill, och de skola anse hans klumpighet som behag. Du skall dansa, och du skall få börja med Molly Gibson, en liten enkel, förståndig och bildad flicka, hvilket jag förmodar intresserar dig vida mera än den obetydliga omständigheten att hon är ganska vacker. Clare! tillåter ni att je presenterar min bror för miss Gibson? Han hoppas få dansa denna dens med benne. Lord Hollingford, miss Gibson.? Stackars lord Hollingford kunde ingenting annat göra än följa sin systers mycket tydliga vink, och han och Molly gingo bort till sin plats i kontradansen, båda inom si bjertligen önskande att dansen lyckligt och väl vore öfverstånden. Lady Harriet ilade bort till mr Sheepshanks för att få fatt i den aktningsvärde unge landtbrukare, som skulle få den äran att dansa med grefvens dotter vis-å-vis grefvens son. Mrs Gibson blef således allena och önskade nu blott att lady Cumusor ville skicka någon af sina uppvaktande kavaljerer efter henne. Det vore vida behagligare att få vara, om äfven den yttersta af det förnäma sällskapet, än att sitta här på en bänk bland allt slags folk. Emellertid sysselsatte hon sina tankar med hvarjehanda; hoppades att alla måtte se huru Molly dansade med en lord, harmades öfver att ö et icke beskärt denna Jyckliga lott åt Cyntia i stället, undrade om det nu skulle vara högsta modet att kläda sig så ytterst enkelt och uttänkte en sinnrik plan för att förmå lady Harriet att presentera lord Albert Monson för Cyntia. Emellertid fann Molly att den lärde lord Hollingford hade mycket svårt att lära förstå det mystiska; figurg, chaine och tillbaka igen?. Han tog alltid den hand som il Vives hönvm MR dknuatte så fört han