Aftonbladet – 30 april 1866, sida 3

det ej blott i sin ordning, utan äfven för stat makterna en pligt att tillse det en större del detta folk komme till kännedom af dessa rättig heter och af grunderna för deras behöriga ar . I vändande. Hr Henschen ansåg äfven motionen hafva god skäl för sig, men yrkade att föreläsningarn borde omfatta endast statsvetenskapliga ämnen hvari stor okunnighet i allmänhet vore rådande Man borde göra allt för att väcka ett lifligar och allmännare intresse för vetenskaperna, — s I en sak, hvarpå tal. säde sig hafva funderat 2 å 30 år, utan att dock ännu ha kommit till nå gon klarhet om bästa sättet för ändamålets vin nande. Yrkade återremiss af betänkandet isyft ning att en skrifvelse måtte tilkK. M:t aflåtas med anhållan det K. M:t efter vederbörandes hö rande och frågans noggranna utredning täckte: till nästa riksdag i ämnet framställa pruposition Hr Waldenström förmenade motionären begi en inkonseqvens, då han nu yrkade anslag til föreläsningar i, bland andra, en del ämnen som skolat blifva föremål för innehafvaren af der föreslagna nya juridiska professionen i Upsala mot hvilket sednare anslag hr Ljungberg för nå gra dagar sedan opponerat sig ; och yrkade denne tal. bifall till utskottets hemställan. Hr Hierta, anseende intet giltigt skäl till invändning mot motionen förefinnas, trodde ifrå. gavarande institution skulle blifva af synnerlig I nytta och komma att utöfva ett ganska välgö; I rande inflytande ej blott på hufvudstadens utan -I jemväl på landets befolkning i allmänhet, i det den I komme att sätta en större mänga personer i tillI fälle till forskningar och eftertanke och derigenom liksom höja och förädla tonen och tänkesättet i den allmänna samfundslefnaden.: Tal. betviflade dock, huruvida anslaget, till följd af I dess stora belopp, kunde vid denna riksdag komI ma att bifallas, men ansåg det vara en vacker gärd af borgareståndet, om detsamma genom Isitt bifall sökte i sin mån bringa frågan till ett lyckligt resultat. Hr Björck redogjorde för frågans behandling inom utskottet och kunde för sin del ej annat län gilla det resultat, hvartill utskottet kommit. Motionen vore utan tvifvel afgifven i syftning att lägga grund till ett universitet i hufvudstaden. Tal. ville ej nu ingå uti någon undersökving om den s. k. universitetsfrågan, men ville dock erinra att denna fråga, med hvilken nu föreliggande onekligen stode i ganska nära sammanhang, borde föregås af en mera omfattande utredning än hittills skett. Tiden vore således ej klart inne att biträda motionärens framställnirg, utan borde utskottets hemställan af ståndet godkännas. Hr Björkman yrkade, med bifall till motionen i öfrigt, anslagets nedsättande till 20,000 rår. Hr v. Stockenström: Så länge våra nuvarande universiteter finnas, vore ifrågavarande föreläsIP 2 kunde icke inse, hvartöre just hufvudstaden skulle er ett dylikt anslag. Utskottets hemställan ifölls. Innan punkten 147, innefattande afslag å väckt motion om extra anslag af 44,000 rdr till diakonissanstalten i Stockholm, behandlades, upplästes en inbjudning från presteståndet att förena sig i dess beslut att i enlighet med prosten Sondens reservation åt nämnda inrättning för en gång bevilja 15,000 rår. Hr Henschen redogjorde för beskaffenheten af denna inrättning, hvilken bestode af tre afdelningar, en för yngre fallna qvinnor, en för äldre samt en för bildande af sjuksköterskor. TI sistnämnda hänseende hade den visat sig särdeles gagnande, och vore väl förtjent af uppmuntran val med hänsyn till helsovården som sedligheten. Hr Björck ansåg anstalten vara af helt och hållet privat natur och således ej böra blifva föremål för statsanslag, förrän frågan blifvit underställd K. M:ts pröfning; och blefve det nu begärda anslaget beviljadt, så hade man säkerligen att förvänta liknande anspråk äfven från ändra håll, och härigenom skulle följden blifva att den enskilda välgörenheten och intresset försvunne. Beträffande vid dylika anstalter bildade sjuksköterskor, förspordes en allmän klagan i utlandet, på de ställen, der den officiella sjukvården blifvit till dem öfverlåten, att dessa barmhertighetssystrar taga så mycket vård om själarne ätt de försumma kropparne. Anstalten rörde dessutom företrädesvis endast hufvudstaden, som det alltså må tillkomma att vidtaga de åtgärder den finner lämpligast. Yrkade således bifall till utskottets förslag. je enahanda syftning talade äfven hrr Staaff och ierta. Hr Wistrand protesterade emot det påstående som hr Björck framställt rörande klagan öfver omordade sjuksköterskor. och ansåg tal., som personligen besökt utländska sjukvårdsanstalter, dessa sköterskor der utöfva ett ganska välgörande inflytande. Hade förr hyst vissa betänkligheter i afseende på diakonissanstaltens i hufvudstaden alltför pietistiska riktning, hvilka den vunna erfarenheten dock till fullo jäfvat. Talaren yrkade bifall till prosten Sondns reservation. Hr Muren fruktade att borgareståndet i denna fråga hyste alltför filantropiska åsigter. Det här öfverklagade onda kunde ej afhjelpas med penningar, utan genom goda råd samt omsorgsfull ledning och tillsyn. Om staten skulle anse sig med penningar böra understödja denna anstalt, så måste den äfven taga vård om densammas förvaltning, tillsätta styrelse m. m.; och derigenom blefve den en statsinrättning och alltså ryckt från sin ursprungliga bestämmelse, nemligen att vara en enskild barmhertiohetsinrättning eller ett sorts räddningsinstitut för fallna qvinnor. Talaren ansåg, i likhet med hr Björck, frågan böra bli föremål för regeringens pröfning, innan rikets ständer med densamma toge befattnin. På dessa med flera skäl ansåg sig tail böra yrka bifall till hvad utskottet hemställt. Hr Ridderstad: Om borgareståndet vore filantropiskt sinnadt, så borde detta i sanning räknäs detsaråma till förtjenst, ej till last. Detbevisade brist på kärlek att icke vara filantrop. Filuntropien, tidens vackraste skötebarn, borde : utgöra ett framstående drag i hvarje menniskas karakter. blefve en glanspunkt i borgareståndets protokoller, ty de komme att bevisa, att detta stånd varit mäktigt att uppskatta vigten af att räcka en hjelpsam hand åt dessa samhällets ölycksbarn, hvarom här vore fråga. Man borde ej heller rättvisligen begära att Stockholm ensamt skulle draga försorg om diakonissanstalten, emedan fler-. ningar alldeles ej af behofvet påkallade, och han Bifall till ifrågavarande motion talet af der intagna personer vore födda och upp-. fostrade å andra orter. Hr Muren: Han hade ånyo begärt ordet endast för att tacka den siste värde talaren för dess nyss afslutade lärorika och underhållande föreläsning filantropi, hvars begrepp, kännetecken och verkningar han på ett så rörande och öfverbevisande sätt utvecklat, och hvarigenom den ibsoluta filantropien blifvit proklamerad såsom tt det mest eftersträfvansvärda mål för menskigheten i allmänhet och Sverges härvarande borgarestånd isynnerhet. Slutligen yttrade talaen: ?Häremot våvar jag naturligtvis ingen invändning ; jag vill visst icke betrida att mycket vackert finnes uti filantropien; dock tror jag att vi i egenskap af folkrepresentanter ej böra vara litför filantropiska — och jag ber att få erinra rr Ridderstad att, om vi vilja skänka bort penningar, så låtom oss taga dem ur våra egna, men j Så hela det öfriga svenska folkets filantropiska ickor. Äfven hrr Witt, Ljungberg, Loven och Isberg viföllo hr Sondens reservation; men vid företagen votering segrade dock utskottets förslag med 31 a mot 23 nej. —A Bondestårdet.