Aftonbladet – 30 april 1866, sida 2

TOCKEGOLM des 80 April Det måste bekännas att Nya Dogligt A!lehands haft en grym otur i politiken på sednare tider, och ingen kan jörundra sig er. att de oupphörliga nederlag, som denna tidning och dess patroner lidit, det ena efter det andra, skola kännas så mycket bittrare, då det sålunda visat sig, att alla de stora ansträngningarne — så i ett som annat hänseende — varit alldeles förspillda. Först kom den stora motgången i representationsfrågoan, der partiet, till sin häpnad och harm, blef i grund besegradt. Då man sedermera ville åtminstone taga sig hämd för detta nederlag genom att forkasta eller ogilla den franska handelstraktaten, så misslyckades äfven detta försök lika fullständigt; och slutligen när man på riddarhuset, der det vid riksdagens början lyckades att i protektionistisk anda tillsätta bevillningsutskottet, skulle riktigt efteriryckligt tillrättavisa regeringen för dess ärgärder i tull-lagstiftningen, så väl genom ati åter upptaga tullar på lifsmedel, som genom att på siden om grundlagen frambära ett klandervotum i den s. k klimmen?, så blef men äfven i dessa hufvudpunkter — likasom i alla de mindre — snöpligen sla gen och nödgad att inprotokollera sitt tredje och fjerde stora nederlag. Måhända kan det synas obarmherligt al under så sorgliga omständigheter ej unna det arma Dagligt Allehanda den lilla glädjen stt få muntra sig sjelf och sitt anhang med den trösten att utgången på riddarhuset endast varit en seger till namnet för frihandelspartiet, men i verkligheten en seger för protektionisterna? (såsom det heter i bladet för den 26:te) eller att denna ?så att säga negativa seger? (som det heter den 27:de) borde hafva ?nedstämt tonen hos frihandelsorganerga inom pressen? och att ?protektionisterna prakliskt vunnit det resultat de åsyftat?. Som sagdt, dessa löjligheter och skrymtande segersånger, då men blifvit oupphörligen i grund slagen, kvude gerna opåtaldt få passera; men då den värda tidningen behagar säga, alt protektionistern: få vara tills vidare nöjda om de kunna på räkna någon aktning af motståndarne för siva meningar och befrias från de smädelser, med hvilka de hittills från fribandelslägret blifvit öfverhopade?, så mäste en dylik förebråelse tillbakavisas såsom temligen oförskämd i dens mun, hvilken sjelt visat så liten aktning för sina motståndare, att han oupphörligt framburit de mest förnär mande beskyllningar mot dem, för att öfverträda grundlagarne och vilja beröfva svenska folket dess dyrbaraste rättigheter. Och slutligen må det äfven anmärkas, att när Dagligt Allehanda säger, att :esultatet i den sista voteringen angående ?klämmen? endast vanns genom den största ansträngning af regeringen och dess anhängare, och att ett ordentligt uppbåd egt rum för detta ändamål, så förhåller det sig härmed i sjelfva verket alldeles omvändt, eller att det var protektionisterna, som, för ett vinna denna den sista hufvudbataljen, ansträngde sig till det allra yttersta — ehuru förgafves. Hvar och en som aldrig så litet känner dessa förhållanden vet detta ganska väl, men man behöfver dessutom i detta hänseende endast hålla sig till siffrornas klara viltvesbörd. Då bufvudfrågan rörande sjelfva seken, eller frågan om lifsmedelstullarn efter en långvarig debatt, några dagar förut afgjordes, räknade frihande!ns vänner 130 röster och protektionisterna 99 I vaoteringen om ?klämmen? delt: go deremot på der förra sidan 140 och på den sednara 133. Frihandlarnes antal hade således blifvit förstärkt med 10 röster, men protektionisternas med 34, eller mera än 3 gånger så många. Frågas då, hvilketdera partiet det var, som visat sig hafva gjort det omtalade ?uppbädet?. Ahnej! Dagiigt Allehanda får nog se sig om efter en annan sockerbit, för att mildra den obehagliga smaken efter de nyss intagna bittra pillerna.