Aftonbladet – 28 april 1866, sida 3

Vecko-krönika. Innehåll: Vatten! — Land! — Stockholms vattenledningsstyrelse på det torra. — Huru vi andra ha det. — Ett ofe bart sätt att stilla yrede. — Hvad man kunnat vänta af professor Wis leltagande för den liÅ dande menskligheten. — ädjande till öfverståthållareembetet. — Claras framtid. — Handelsoch sjöfartstraktaternas frukter för Frankrike. — Åstundas köpa svenska flaggor. — En anekdot från Äminnemiddagen. Vid genombläddrandet af historiens blad möta vi vid ett par tillfällen af stor nöd två förtjusningsutrop, som ovilkorligt finna samma genklang i läsarens själ; för öfrigt äro de båda förtjusningarne så till orsak som uttryck sinsemellan lika skiljaktiga som vått och torrt. Talatta !? vatten! utbrista de tiotusen grekerna då de efter sin besvärliga vandring genom carduchernas och cbalybernas berg få syn på hafvet; land!? ropa Columbi följeslagare, liksom Xenophons under glädjetårar kastande sig i hvarandras armar, då nya verlden hägrar för deras blickar. Vatten och land — se der mensklighetens tvenne stora lifselement, med all aktning för de några och femtio som i sednare tider blifvit upptäckta, och trots den gamle kammarfilosofens anmärkning att det till lands och vatten händer flera olyckor än i hela den öfriga verlden. Jag förmodar att Stockholms vattenledningsstyrelse är PÅ det torra och befinner sig väl deraf. Icke så vi andra. Sedan mer än en månad försmäktar de sju hol marnes stad under Tantali qval. Den store statsekonomen Jean Baptiste Say nämner vattnet bland de rikedomar dem naturen skänker oss gratis; Stockholms vattenledningsstyrelse, ännu skarpare ekonom, tar betaldt för denva naturens gåfva på samma gång styrelsen gör densamma onjutbar för oss. Då hufvudstadens brunnar äro igenfyilda eller förorenade — dels genom smörsyran från hökarbodarne dels genom åkarestationernas afsöndringar — äro stadens invånare för sitt behof af dricksvatten uteslutande hänvisade till vattenledningen; men det vatten denna består oss för så och så mycket i månaden alltefter våra rums antal och storlek, och som aldrig varit öfver sig, har numera blifvit fullkomligt odrickbart. Dä Årstaviken — den bassin ur hvilken vattenledningsvattnet, eller Pledvattnet såsom jungfrurna kalla det — upphemtas, i sig upptager rännstensflödet från halfva Södermalm och dessutom har sina stränder garnerade med åtskilliga garfverier och andra snygga inrättningar, måste vattnet till sin beskaffenhet blifva just som det är. Det är klart.? Men det är hvad det icke är. Att i Stockholm bli dömd till vatten och bröd måste under:närvarande omständigheter vara dubbelt straff. Man undrar mycket om det är möjligt att denna gulgråa smörja kan falla vattenledningsstyrelsen sjelf på läppen. Här talades i vintras om att vattenledningsstyrelsen funderade på att utvidga verket med några nya filtrerbassiner. Vederbörande måtte således redan vid den tiden haft en liten försmak af den nektar, på hvilken man för närvarande bjuder Stockholms. invånare. Nu vore den behagliga tiden att låta allmänheten veta att dessa nya filtrerbassiner verkligen äro i görningen samt hur det står till med de gamla, med hvilka det icke måtte vara så helt. Men alla frågor, anmärkningar och påminnelser till den styrelse som sålunda tagit sig vatten öfver hufvudet, ha till denna stund visat sig vara förgäfves; det har varit som attslå vatten på gåsen. Vi hörde en gång uppgifvas ett ofelbart sätt att stilla vrede, som vi strax skola omtala ; måhända kommer vattenledningsstyrelsens tystnad deraf att den begagnår den metoden. En hustru kom till en krok gumma och beklagade sig Of! ver sin man, som ständigt trätte på henne ; den kloka gumman fyllde då en flaska med vatten, gjorde några besvärjelser deröfver och gaf henne den med tillsägelse att hvarje gång mannens onda lynne utbröt taga en kluck af flaskans innebåll och hålla den i munnen under det att mannen grälade så skulle han nog bättra sig. Hustrun gjorde så, och efter någon tid hade hon den glädjen att kunna omtala för den kloka gumman att hennes medel hade gjort den bästa verkan och att-honoch hennes man numera lefde som, epglar med IWarandra. Rn anvan tanke slår Ass härvid för hufvadet. Det uppgafs, (å de nys filtrerbassiåernavoro på tal, att drätselnämnäens tredje afdelving skulle vara mycket intresserad af detta för hufvudstadens helsa och välbefinI nande vigtiga ärende. Nämnde afdelnings främste ledamot och vice ordförande är Er professorn och riddaren Wistrand, bekant genom den erratiska stenen, den till en björnfot förvandlade barnfoten, m. fl. märkvärdiga rön på naturvetenskapens område — för öfrigt en varm vän till den lidande menskligheten. Stadsfullmäktige ha en sammankomst i dessa dagar: skall professor. W. då ringa vårt dåliga dricksvatten på ta), eller