Aftonbladet – 28 april 1866, sida 2

— Ståthållarefrågans behandling i norska storthinget. Två särskilda förslag hade väckts om förändring i Grundlovens 12 . Begge åsyftade riksståthållarebefattningens afskaffande. Det ena förslaget, väckt af sogneprest Sverdrup och 30 andra representanter, gick ut på en sådan förändring, att konungen skulle ega rätt i stället för en riksståthållare utnämna en statsminister; det andra förslaget, väckt af Ueland m. fl., åsyftade förstnämnde befattnings afskaffande, utan att ersättas med någon annan i dess ställe. Konstitutionskomitens pluralitet ville att saken skulle tillsvidare bero, i afvaktan på den tid då konungen ansåg lämpligt åter upptaga den. Minoriteten ansåg åter attinitiativet äfven nu skulle tagas af storthinget. Då frågan förliden tisdag i storthinget föredrogs till afgörande, yttrade byfogden Ström att ståthällareembetet aldrig af honom ansetts vara af någon betydenhet; han ville väl hafva det afskaffadt, men endast då när saken ej väckte något split. En unionskomit var nu nedsatt, och lämpligast vore att afbida resultatet af dess arbete. Pastor Harbitz upplyste att stäthållarefrågan icke kunde bli föremål för denna komits verksamhet. Ingen norrman kunde medgifva annat än att denna fråga uteslutande var norsk, och ej af unionel beskaffenhet. Richter försvarade minoritetens uppfattning af frågan. Christensen, komitens förman, ansåg lämpligast att låta frågan falla och afvakta konungens åtgörande, då han i denna fråga hade absolut veto. Derefter skreds till votering, då komitåminoritetens förslag först förkastades med 76 röster mot 33. I hufvudvoteringen — om ståthållareembetets utbyte mot en statsministers anställande — förkastades detta förslag med 81 röster mot28. Alla voteringarne skedde medelst namnupprop.