Aftonbladet – 27 april 1866, sida 7

öfver henne. Hon såg ond, allvarlig, likgiltig, trotsig ut, men likväl gaf hon tydligen ett harmset ja, till svar på hvad han ifrigt hviskade till henne, ty han lemnade henne med ett obehagligt, förnöjdt småleende på läpparne. Under tiden började litet hvar knota öfver att det grefliga herrskapet dröjde så länge, och den ene efter den andre af stadsboerna kom fram till mrs Gibson och frågade henne om orsaken dertill, som om hon varit grefvinnans privilegierade rådgifverska. I visst afseende var detta väl mycket smickrande, men då hon måste erkänna sin okunnighet om grefvens och grefvinvans planer, så reducerades hon derigenom till samma rang som de frågande. Mrs Goodenough var isynverhet ond och ansåg sig personligen förolämpad; hon hade för halfannan timma sedan satt på sig glasögonen för att vara redo att uppfånga den första skymten af de grefliga, så fort de visade sig i dörren. Jag hade hufvudvärk?, klagade hon, ?och skulle skickat mina pengar och icke gått utom dörren i afton, ty jag har sett många af de här balerna och mylord och mylady också, när de voro mer värda att se på än nu då de äro gamla och grå. Men alla menniskor talade om hertiginnan och hennes diamanter, och jag tyckte att jag ej ville vara så mycket efter alla andra och inte ha sett hvarken hertiginnan eller diamanterna; så nu är jag här och kol och ljus ödes undertiden bort derbemma, ty jag bad Sally sitta uppe och vänta på mig, och det värsta jeg vet är misshushållniog. Det har jag efter min mor, som vär så hushållsaktig att man ej i våra dagar får se maken. on hushållade på allt; till och med på snufva. Så snart någon af oss hade snufva, passade hon på och klippte håret af oss, ty det var ej värdt att två ånger ha snufva, när man kunde slippa med en, sade hon, och vi förkylde oss alltid så snart hon klippte vårt här. Men i alla fall önskar jag hertiginnan ville komma snart.? (Forts.)