Aftonbladet – 27 april 1866, sida 3

(Insändt.) Också ett ord om Afrikanskan?. Under denna titel förekommer i gärdagens Dagblad en insänd artikel (signerad med —m—), uti hvilken, efter en expos af operans dramatiska innehåll, förrekommer följande: ?Afrikanskans parti gifves i Paris af Marie Saxe — en sångerska, begåfvad med en utomordentligt stark, voluminös och klangfull röst, förenad med ett dramatiskt föredrag, hvilket gör att man snart sagdt glömmer att den utmärkta artisten icke egentligen uppfyller fordringarne såsom skådespelerska. Dessa äro i öfrigt ganska stora och förutsätta hos artisten en förmåga att såsom hufvuddreg låta framstå en qvinlig hängifvenhet och en strid mellan passionen och den högsinta pligtkänslan, hvilzet allt tar i anspråk en skådespelerska af första ordningen. Efter den erfarenhet man här vunnit om arten af mll Hebbes dramatiska framställningsgåfva och konstnärslynne, lärer hon väl med någon sjelfpröfning långt ifrån kunna eller böra önska en sådan roll; och hvad sången beträffar, är det alldeles uppenbart för enhvar, som hört operan i Paris eller endast studerat partituret dertill, att hennes röstmedel för partiet äro i alla hänseenden otillräckliga. Om man till en viss grad undantager den sednare hälften i sista meningen af ofvanciterade, är det besynnerligt att se den brist på estetisk omdömeskraft, som författaren lägger i dagen på det mest naiva sätt. Vi fästa oss ej vid att författaren, på samma gång han tillägger Marie Saxe dramatiskt föredrag?, så godt som frånsäger henne egenskapen af skådespelerska, oaktadt, såsom hvar och en tänkande musikvän inser, att hos en lyrisk artist det dramatiska föredraget är en väsentlig beståndsdel i den dramaltiska apparitionen. Vi tro till och med att författaren på det hela taget har rätt hvad Marie Saxe beträffar, och att han endast, ehuru på ett förvändt sätt, sökt ge luft åt den förnimmelsen, att den musikaliska beståndsdelen af Selikas (Afrikanskans) parti är i och för sig särdeles dramatisk. Men hvad nu mll Hebbe beträffar, hvilken är då hennes riktning såsom artist? Månne öfvervägande lyrisk eller dramatisk? Hvar och en med någon omdömesförmåga mäste inse att det sednare är fallet. Och dertill kommer att mill Hebbe, på grund af såväl sin yttre som inre natur, gär i riktningen af det starka och passionerade. Med ett ord, just alla de känuemärken, som författaren sjelf uppräknar hos Afrikanskan, äro sådana, att de helt omedelbart öfverensstämma med mll Hebbes ?framställningsgåfva och konstnärslynne?. Härmed ha vi ingalunda velat säga att hon är, såsom författaren tycks vilja fordra af Belikas representant, ?en skådespelerska af första ordningen? ; dertill är hon i alla händelser ännu för litet erfaren och för mycket bunden af inlärda skolreglor. Men att hennes skaplynne verkligen är dramatiskt, det är hyad som med fullt skäl kan påstås, hon må nu komma att spela Afrikanskan eller icke. Med ganska stor blindhet bedömer författaren äfven mll Hebbes sång. Att hennes röst i och för sig icke är öfvermåtton stark och voluminös, vetju hvar och en, som hört denna sångerska. Men han har ock på samma gång erfarit, att hon det oaktadt förmår att göra den, åtminstone i de flesta fall, mycket väl gällande. Eller huru skulle hon annars, med den framgång som egt rum, kunnat sjunga Valentines parti i Hugenotterna, der det sannerligen ej sparats