Aftonbladet – 27 april 1866, sida 3

Uroitninghomsdoer. . (Insändt.) Ännu ett orå om menniskoplågeri och mängläsning. ; För att under en så pikantrubrik kunna orda om statens seminarium för bildande af lärarinnor har en insändare i A. B. n:r 82 uppskattat :elevernas ansträngning derhän att de med 93 timmars arbete skulle ega tillfälle till blott 40 timmars hvila i veckan. En sådan uppskattning måste väcka en viss häpnad, och, om den befinnes tillförlitlig, ett med förfäran blandadt medlidande. Då åsynen af en bland dessa elever, hvilken står mig så nära som en dotter till fadershjertat, fullt pkyddat mig för all sådan förfäran, harjag likväl, då jag icke blott betraktat lektionsschemat och, på nära håll, hemarbetet, utan äfven besökt läroanstalten och der öfvervarit några undetvisningstimmar, bland annatikristendomen, funnit mig uppmanad att granska nämnde insändares framställning. Att denna granskning icke förr blifvit framlagd för allmänheten härrör endast deraf att red. väntade et svar af läroverkets egen styrelse, hvilket ock, infördt i nr 88 B., inskränker min åtgärd till en liten efterskörd. Oanmärkt må dock icke lemnas att bland de af lektionsschemat upptagna lärotimmar äro 9 för andra, 13 för tredje afdelningen betecknade med ordet valfritt. Skulle dessa föranleda öfveransträngning, så är den ock frivillig, såsom studentens, när hans egen oförståndiga ifver drifver honom till helsofarliga studier, eller handtverkslärlingens, om han, för att få deltaga i slöjdskolans fria öfningar, i stället arbetar i verkstaden om nätterna. Tager man tillika i betraktande, att hemarbete icke kan komma i fråga för bönestunder, afhörande af undervisningen i normalskolan, sång, teckning och gymnastik, samt för proflektionerna blott omkring hvar tolfte af de timmar, som dertill äro anslagna, så reduceras för dessa afdelningar de obligatoriska timråar, hvartill hemarbete behöfves, till ungefär 3 om dagen i medeltal räknadt. Det-.hemarbetet fordrar icke 6 timmar om natten, äfven om af dagens timmar, såsom insändaren temligen runidligen beräknar, 6 skulle åtgå till måltider, vandringar till och från seminariet, vistande der under mellanstunder utan sysselsättning samt klädsel. Detta bör märkas, emedan deraf visar sig, att den obligatoriska undervisningen iekekräfver öfveransträngning. , Dock: insändaren klandrar ej antalet af Jektionstimmar. Han beräknar dem till. 6!(2 dagligen, men anser icke detta våra för mycket i sig sjelft, utan blott derigenom, att under dennatid 6 särskilda och fullkomligt sjelfständiga: ämnen uti oafbruten och hastig följd efterträda hvarandra?. — Får lektionsschemat sjelft vittna om oafbrutenheten af dennä följd, så utvisar detta en rast af 10 minuter kl. 10, kl.1, kl. 2 och kl.5, en halftimmes ledighet kl. 11 och en timmes kl. 3. Endast kl. 12 följer, kanske nog hastigt, efter en half timmes gymnastik ett annat läroämne. Drager man ifrån de nämnda srå raststunderna (40 min.), beräknade till en halftimme, så synes, att, för att af schemat få ihop 62 timmes dagsarbete i medeltal, måste man såsom arbete räkna både bönestunder och gymnastiköfningar. Ingen lärer väl kunna kalla de förra för arbete, och hvad de sednare angår, torde väl flera med mig anse dem såsöm en för stillasittande ungdom väl behöflig rekreation. Om således eleverna taga för sig af de valfria ämnena allt, hvad tägas kan, så blifva efter noggrann beräkning, de särskilda ämnena, som fordra hemarbete, icke mer än 4 å 5 i medeltal om dagen. För personer med olika anlag och olika underbyggnad blir detta arbete olika. Någon allmäniltig beräkning kan icke deröfver Tamläegas. Men när insändaren för 39 (rättare omkr. 29 å 30) lektionstimmar uppförer 93 timmars arbete och särskildt i kristendomen för 3 lektioner 15 å 16 timmars arbete, så är detta fantasi-målning och icke beräknirg, om icke den beräkningen, att upp: skrämma den allmänhet, som icke har tid att pröfva, och genom påtrycket af dess opinion spränga läroverkets: författning och styrelse. Och som åtminstone det förra är hela artikelns ohöljda syfte, så förtjenar det å allmänhetens sida en särdeles uppmärksamhet, huruvida uppnåendet af detta syfte kan anses önskvärdt. Vi kunna då förbigå ins. angrepp mot ett par utpekade aktningsvärda personer. Lärarne behöfva intet annat försvar än det, som innebäres i styrelsens inbjudning: Kom och se! (eller hör!) Och den klandrade energien är väl berömvärd så vida den sak den omfattar är god. Alltså till hufvudfrågan: Innebär nuvarande organisation med dels obligatoriska dels valfria ämnen en inre motsägelse, (absurditet), så att ettdera bör vika eler inskränkas till en obetydlighet? Hvilken fråga beror af en annan: vad eger allmänheten rätt att vänta af den lärarinna, som utgår från detta statens läroverk? . Befogenheten af sistnämnda fråga visas genom sjelfva benämningen Seminarium för bildande af lärarinnor, en benämning, som icke är ett påfund af styrelsen eller lärarne, utan efter mogen, öfverläggning begagnad af-rikets ständer. Läroverkets ändamål är derigenom bestämdt, icke till att upphjelpa en eller annan kunskapsbrist hos våra bildade qvinnor efter deras eget fria val, utan att bilda dugliga lärarinnor. Afsådana eger man rätt att fordra dels en. viss allmän underbyggnad, dels, för vigtigare platser, tillräckliga kunskaper i ett och annat särskildt fack. Detta fordrar man af folkskolelärare, elementarlärare och högskolans lärare, och skulle någondera fordran efterskänkas, icke är det väl den för hvarje lärare eller lärarinna erforderliga allmänna bildningen, som får eftergifvas. Hvilka ämnen, som dertill må räknas — derom kan man tvista i oändlighet. Enligt ins. mening kan ingen säga