Aftonbladet – 25 april 1866, sida 2

lig klarhet rätta sammanhanget med det förhållande hvari konungens rätt att nedsätta tullar står till representationens beskattningsrätt. Frih. Liljeneranz ansåg rättea att nedsätta tullar vara nödvändig för konungamakten, men beklagade att enligt hans Pringa förstånd? eger konungen icke nu en sådan rätt. Han stödde denva åsigt på föreskriften i 61 R. F., att de beslutade bevillningarne skola utgå? c. Den ärede talaren bör dock sedermera genom frih. af Ugglas anförande ha funnit sig öfvertygad, att hvad som i detta fall är för konungamakten nödvändigt, det är äfven grundlagsenligen tillåtet, då 61 ej kan afse något annat än folkets betryggande mot utgörandet af bevillningarne för längre tid än de blifvit beviljade. Frih. Schulzenheim mun: trade ståndet med ett anförande i sin vanliga stil, i hvilket den bekanta hätskheten mot ?systemet? skymtade fram under de clown-artade krumsprången. Ingjald Illråda gjorde sig af med fylkeskonungarne; 57 R. Fi är Iogjald Illråda och resultatet skall blifva detsamma — detta var kärnan i friherrus argumentation. Finnes hör verkligen metod i galenskapen, så lärer man icke misstaga sig på hvarthän de egendomliga bilderna syfta.